Partiledartal Almedalen 2015 Annie Lööf.

Posted by | juni 28, 2015 | politisk retorik, semiotik, Tal | 4 Comments

Inför Lööfs första tal i Almedalen gav jag henne tre råd: 1) Tala till målgruppen med målgruppens språk, 2) Tala konkret och 3) Tala som du talar, inte som du skriver. Det är tre råd som fortfarande gäller, även om hon blivit mycket bättre på att tala genom åren.

Syftet med Lööfs Almedalstal 2015 är att ta problemformuleringsinitiativet och visa ledarskap. En bit in i talet kommer budskapet uttryckt så här: ”Jag vill här ikväll ge min bild av vad denna borgerliga reformagenda behöver innehålla. Min bild av borgerlighetens framtid. Ett nytt borgerligt projekt behöver ta sin början.” Och det gör hon. Först abstrakt. Sedan mer konkret.

Vem vänder hon sig till? Denna kväll är det framförallt kärnväljarna som ska stärkas. Flera av de ämnen hon tar upp handlar innehållsmässigt om sådant som länge varit viktigt för centerpartister. Utöver kärnväljarna talar hon även till en yngre målgrupp. Jag hävdar detta av två anledningar: 1) allt prat om företagsamhet, och 2) allt prat om miljömedvetenhet. Dessutom tror jag hon lockar många liberaler med allt prat om ideologi.

Och hur var hon som avsändare? Full av självförtroende och i behov av att korta sina talpauser. Särskilt de hon låter uppstå mellan ord i samma mening. Det är inte samma staccatokänsla hon fyllde mig med vid sitt första Almedalstal, men jag vill ha betydligt mer driv i framförandet för att jag ska tycka att hon är trovärdig i orden.

Kroppen hennes, och då framförallt hennes händer, levererar. I stycket ”Om det är småföretagen eller staten som skapar jobben. Om en modern arbetsrätt ska ersätta stelbenta principer. Om högre eller lägre beskattning av vanliga inkomster är rätt väg att gå.” låter hon händerna tydligt markera vad som hör ihop med vad och ger därmed ytterligare en dimension till orden.

Argumentationen.

Innehållsmässigt låg hela första delen som betonade borgerlighetens framtid på en alldeles för hög abstraktionsnivå. Visst medger hon att Alliansregeringen slutade reformera för de blev så upptagna med att regera. Men i sitt concessio (taktisk reträtt) gör hon samtligt en alter (nivåförskjutning) och landar i att vi kan inte leva på gamla meriter. Vi behöver visa svenska folket att vi är värda deras förtroende. Igen. (Här flikar jag snabbt in med en annan typ av kommentar: Talar hon inte till mig? Varför distansiera sig? ”Vi behöver visa dig och resten av svenska folket att vi är värda ditt förtroende. Igen.” Eller hur?)

I resterande del av talet argumenterar hon väl för sin sak med konkreta exempel som problematiserar den fråga hon sedan kommer med svaret på.

I vilken ordning?

Inledningsvis talar Lööf om att plantera träd för över hundra år sedan, med poängen att: ”Och historien upprepar sig. För de värden de stod upp för då, dem behöver borgerligheten stå upp för i dag.” Ett intresseväckande intro som väcker nyfikenhet och lust att lyssna vidare. You’re regular exordium.

Hon fortsätter med berättelsen om Alliansens skapande (narratio) med poängen att Alliansen behöver utvecklas för att inte avvecklas.

Sedan kommer redan omnämnda medgivandet och budskapet (probatio): ”Vänner, Sverige behöver gå från politisk vilsenhet till en beslutsam borgerlig reformagenda.” (Notera även att ”Vänner,” för övrigt är den markering hon använder för att visa att här kommer poängen med detta stycke.)

Så konkretiserar hon sina fyra områden för att sedan beta av dem en efter en (argumenatio): jobben, miljön, valfrihet i välfärden och öppenheten. Under det fjärde området kommer det för förtroendet så viktiga motargumentet där hon visar att hon vet att inte heller Centerpartiet eller Alliansregeringen gjorde allt rätt: ”Det finns massor som inte funkar med Sveriges mottagning av flyktingar. Det märks. Det ser människor – och det pratar man om hemma vid köksborden. Helt enkelt för att man känner oro över att samhället runt omkring sig inte fungerar. Jag förstår det. Jag förstår den känslan.” (Fast återigen, rikta dig till mig (”dig”) istället för ”sig”.

Till sist kommer den sammanfattande avslutningen (peroratio). Et voilà, här har du den klassiska retoriska uppbyggnaden av ett tal.

Stiliga formuleringar.

Det kanske låter hårt när jag säger att centerpatisterna missade att skapa ett minnesvärt tal i kväll. Faktum är dock att rytmer och välformulerade budskap lättare fastnar hos de som lyssnar. Låt mig därför börja med några formuleringar som var nära att bli stiliga.

”Vänner, Sverige behöver gå från politisk vilsenhet till en beslutsam borgerlig reformagenda.” och jämför med följande: ”Vänner, Sverige behöver gå från politisk vilsenhet till beslutsam borgerlighet.” Här är satserna lika långa med avslutsrim. Hjärnan gillar mönster så att …

Vi tar ett till exempel: ”Visa att vi tror på att det är människor som bygger samhället. Inte staten som bygger människor.” Här var det nära att de byggt en antimetabole (kasta-om-mot). Så här hade det låtit om de lyckats: ”Visa att vi tror på att det är människor som bygger staten, inte staten som bygger människor.”

Okej. Jag är på gott humör. Vi tar en till: ”Där fanns det få, om inga, gröna inslag. Där fanns inga tankar på en grön tillväxt.” För att få till den där minnesvärda funktionen gäller det att bygga påföljande meningar på samma sätt. Alltså: ”Där fanns det få, om inga, gröna inslag. Där fanns det få, om inga, tankar på en grön tillväxt.”

Du ser? Så lätt och ändå inte.

Fast det fanns faktiskt två riktigt stiliga formuleringar. Och de kommer efter varandra i själva talet. Båda nyttjar olika former av bilder: ”De ger ett verbalt lockbete, men snor sedan hela plånboken.” ”Socialdemokraterna måste lära sig att det inte räcker att klä upp gammal 90-talspolitik i bästa gåbortkostymen på valdagen.”

Och bilder är något som Lööf+talskrivare verkligen tycker om. På den här nivån att det blir för mycket. Av ingenting. Det vi brukar kalla för döda metaforer. Helt kort handlar det om bilder som någon någon gång kom på, som sedan blev vitt spridda eftersom de var så klockrena beskrivningar. Och sedermera överanvändes alltför många gånger för att överhuvudtaget ha någon som helst nyskapande kraft i sig idag. Jag kör dem bara rakt av. (Och nej, jag har inte tagit med alla. Detta är bara ett osorterat spontant urval.)

”Så nu för att kunna skörda senare.”
”… bli en parentes i historieböckerna.”
”Men mörka moln tonade upp sig i horisonten.”
”Reformivern gick på sparlåga. Vi satt bekvämt stilla i båten istället för att sätta segel och ta ut en förnyad kurs. ”
”Sanningen är enkel även om den kan vara besk att svälja. Svensk borgerlighet behöver ta sig i kragen. Vi måste rycka upp oss. Röra oss framåt och inte fastna i historiens trygga famn.”
”Nu är tiden för att lägga första klossen i det bygge som är vår gemensamma berättelse framåt. Som ser till att Alliansen återfår nyckeln till Rosenbad”
”Även om de leder till att debattens vågor går höga.”
”Det är därför hög tid att en större del av borgerligheten slutar att ducka, tar klivet från avbytarbänken och på riktigt kommer in i (miljö)matchen.

Det är fortfarande klichébingo. Även om jag gillar hur hon vred följande så att jag skrattade: ”För även om det faktiskt var bättre förr, eller i alla fall innan september förra året, så kan vi inte leva på gamla meriter.”

Semiotik.

Eftersom natten är sen störtar jag snabbt ned i semiotiken. Det är ju så intressant med vilka ord, tecken, beteckningar hon väljer att förmedla sitt budskap. Kanske reagerade du också på alla dessa starkt laddade ord? Jag kastar ned några som förstärkte budskapet i kväll:
krav
mod
hot
strid
kräver
tröstpris
förpliktigar
På vilket sätt försöker hon manipulera dina känslor och tankar genom att använda just dessa?

Avslutningsvis.

Det var så många släggor under kvällens tal att jag valde ut den effektivaste. Utnämningen Kvällens slägga hade flera nomineringar. Men följande är i slutändan långt starkare än någon av de andra. Mest för att citatet är sant: ”Vill du ge fler ett helvete – välj den härjande högern. Nej, detta sades inte av en överhettad ungdomspolitiker som inte riktigt är torr bakom öronen. Detta uttalade den socialdemokratiska statsministern vid första maj. I år. Hur statsministern får ihop det med orden om utsträckta händer och att han leder en så kallad ”samarbetsregering”, det har jag svårt att förstå. Men så är det också sällan Stefan Löfven och jag håller med varandra.” Annie Lööf, Almedalen 2015.

Kudos till Lööf som tog en så stor del av sitt tal till att diskutera ideologi – på uttalad nivå. Varför ska man rösta på Centerpartiet? Det är nu tydligt för alla som lyssnade. de konkreta förslagen har sitt sammanhang och ligger i linje med den ideologi som styr Centern. Jag gillar det. Hoppas bara att övriga partier tar efter och tydliggör sin utgångspunkt på samma sätt. Då blir det en riktigt spännande vecka.

I morgon är det dags för statsminister Stefan Löven. Han har bytt talskrivare. Det ska bli intressant.

Analyserar Camilla Eriksson, Retorikiska som gärna tar emot dina tankar på talet eller min analys i kommentarerna nedan.

Annie Lööfs tal kan du läsa i sin helhet på Centerpartiet.se.

Gillade du denna bloggpost? Klicka på hjärtat (okopplat räkneverk) och hjälp mig sedan sprida det till fler!

Gilla Retorikiska på Facebook!Följ Retorikiska på twitter!

Uppdaterat: Vill du läsa fler retoriska analyser från årets Almedal?
Partiledartal Stefan Löfven, Socialdemokraterna.
Partiledartal Ebba Busch Thor, Kristdemokraterna.
Partiledartal Gustav Fridolin, Miljöpartiet.
Partiledartal Jan Björklund, Folkpartiet.

4 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.