Partiledartal Almedalen 2015 Gustav Fridolin, Miljöpartiet.

Posted by | juli 03, 2015 | politisk retorik, semiotik, Tal | No Comments

Gustav Fridolins intro-akt var långt ifrån lagom. Under en kort tid kan du som inte stod i parken och inväntade språkröret se avslutningen från sändningen. Diplomatiskt uttryck var det en kakafoni av ord, brottstycken av meningar, känslosamma inlevelser och överspelande skådespeleri. En psykadelisk ljudbild som aldrig tog slut. Tänk en Kristina Lugn i turbo. Och sedan kom Fridolin.

Syftet med det här talet var att visa upp både sig själv och sitt parti som ansvarstagande och öppna för samarbete över blockgränsen. Fridolin talade om att ”de som känner att de har straffat ut sig som miljövän för att man bor där bilar behövs, att man inte har råd med kravkött eller för att … man känner sig som liberal” inte behövde oroa sig. ”Miljörörelsen och Miljöpartiet har aldrig varit ett reservat för vegetarianer som klär sig i lycra och har vänstersympatier.” Så nu borde alla mjukhögermänniskor känna sig trygga att i framtiden rösta på det ansvarstagande Miljöpartiet istället för ett borgerligt alternativ.

Som avsändare var Fridolin loj. Rösten ville liksom inte bära någon entusiasm alls. Och även om han var relativt fri från manus kom han liksom inte riktigt igång utan låg nästintill hela tiden på en … trevlig nivå.

Argumentation.

Gustav Fridolin var konkret. Det är väldigt ovanligt att politiker på den här nivån är så här detaljerat konkret i sina resonemang från Almedalsscenen men Fridolin utgör ett undantag från regeln att tala visionärt på en för hög abstrakt nivå. Den enda gång hans anslag misslyckades var när han förklarade att ”… därför har regeringen gett Skolverket mandat att för statens räkning sluta utvecklingsavtal med enskilda huvudmän om skolutveckling på enskilda skolor.” Vad skönt att det nu är utrett.

I vilken ordning?

Fridolin är skolministern som tycker om att prata om – skola. I skolan lär man sig saker. Det är viktigt. Skolan har inte alltid funnits där för våra barn. Men 1814 började vi svenskar att bättre ta hand om bildningen av våra barn. Det fortsatte några år senare. Och några fler år efter det. Många år senare hade vi ytterligare utveckling på skolfronten och några år efter det tog vi nästa steg. Nu är det inte lika bra i skolan, men som skolminister har han svårt att förstå vissa frågor eftersom vi måste. Nu ska skolan finnas där för våra barn igen. Och denna utveckling talade skolministern om utan driv, på ett lågmält sätt, i kronologisk ordning. I tjugoen minuter. 21. Två:a ett:a.

Sedan var det dags för den viktiga frågan som glömdes bort. Vilket skolministern bad om ursäkt för. Nu ska miljöarbetet prioriteras för det är den viktigaste frågan av dem alla. För när alla inser att miljöförstöring kommer att leda till konflikter, krig, flyktingkatastrofer, epidemier, växande klyftor och ekonomisk instabilitet så kommer människorna också att förstå och känna oro inför att klimatförändringarna i grunden håller på att förändra livsförutsättningarna på vår jord. Och sedan berättade Fridolin om hur Miljöpartiet ser och anser att det inte längre finns tid för puttiga konflikter nu när omvärlden står inför stora utmaningar för då behövs länder som Sverige. Men detta viktigaste ämne får bara tretton minuter av taltiden. Så det var nog inte lika viktigt som skolan ändå.

Och precis när talet var slut var det inte det. För då var det dags att tacka förre statsministern och förre näringsministern för att de gjort så bra ifrån sig. I en fråga som ligger nuvarande skolministern varmt om hjärtat. För det här är landet som har en skolminister som är … (fyll själv i vad du uppfattade att Fridolin ville med den här passagen).

Stiliga formuleringar.

Med tanke på helhetsintrycket av energiläget i det här talet finns det förvånansvärt många fina formuleringar som borde ha åstadkommit större kraftpåslag. Här kommer en utvald sekvens:

”Det sägs att vi har skolval i Sverige. Men egentligen innebär detta bara att vi har valda och bortvalda skolor. Vari ligger valfriheten i att vissa får gå i de skolor där alla vill gå medan andra blir kvar på de skolorna som andra valde bort. Det är inte valfrihet – det är lotteri. Och skolsystemet ska inte innehålla nitlotter.”

Först har vi alla sekvenser som på olika sätt innehåller ordet val. Ordet vrids och vänds parallellt med Fridolins syfte med betydelsen. Sedan kommer alla l:en som binder samman innehållet. Som gör att det som sätts ihop, associeras ihop och sedermera tolkas som att höra ihop. Till sist lyckas han koppla ihop valfrihet med nitlotter. De valda bilderna bär fram det underliggande budskapet i sin form.

”Ingen ska lämnas efter. Ingen ska lämnas ensam.” Upprepningens kraft är stor. När vi tjatar om nästan samma mening, när sista ordet till och med börjar på samma bokstav, nöts budskapet in utan att mottagarnas hjärnor tröttnar. För hjärnan gillar mönstret.

Och slutligen liknelsen som driver skillnaden mellan en skola och ett företag. Skolan har nämligen inget konsumentuppdrag. ”Skolan är inget serviceföretag. Och lärare har ingen servicefunktion.” (Notera även mönstret som upprepas igen.) ”Lärande är en process. Det tar tid. Det kräver ansträngning. Kunden har alltid rätt men skolan måste kunna kräva av en elev eller förälder att göra mer.”

Avslutningsvis.

Hur var det nu igen? När du börjar, så börjar du. Och när du väljer ett sådant intro kommer allt du säger, om du talar som vi brukar göra i vårt samhälle, att verka platt, utslätat och tråkigt. Eftersom det är viktigt att säga samma sak flera gånger kommer jag nu att upprepa mig för att du ska förstå betydelsen av det jag säger: platt, utslätat och tråkigt. Och det är så jag har försökt skriva den här retoriska analysen. (Förlåt mig. Jag var för uttråkad själv för att även orka göra en semiotisk spaning.)

Har du läst hela vägen hit? Tack.

Själv orkade jag inte göra hela omlyssningen av Fridolins tal då jag befarade att mina små grå skulle välja att checka ut permanent med anledning av total understimulans. Den enda frågan som väcktes hos mig under detta tal var: Hur tänkte de (inte) nu? Men det hade kanske fullt upp med att hantera andra saker viktigare än detta tal som direktsänds via public service ut till hela svenska folket under prime time. Vad vet jag.

Gäspar Camilla Eriksson, Retorikiska

 

Gillade du denna bloggpost? Klicka på hjärtat (okopplat räkneverk) och hjälp mig sedan sprida det till fler!

Gilla Retorikiska på Facebook!Följ Retorikiska på twitter!

Uppdaterat: Vill du läsa fler retoriska analyser från årets Almedal?
Partiledartal Annie Lööf, Centerpartiet.
Partiledartal Stefan Löfven, Socialdemokraterna.
Partiledartal Ebba Busch Thor, Kristdemokraterna.
Partiledartal Jan Björklund, Folkpartiet.

Leave a Reply

Your email address will not be published.