Under hösten har jag jobbat som talskrivare för serien ”Livet blir bättre”. I serien porträtteras folkkära svenskar som trots tuffa motgångar kämpat vidare och nu är mycket framgångsrika inom sin genre. Renée Nyberg samtalar denna gång med Dogge Doggelito. Jag har tidigare pratat med Emma Igelström och Anton Hysén och denna vecka ringde jag upp Dogge:
Det här med att hålla ett tal på 3,5 min som på något sätt ska sammanfatta ditt liv?
Jag tycker det kändes helt ok liksom. Man får chansen att säga det man vill säga. Det är klart att det kan vara svårt att bara få tre minuter men jag tycker att tre minuter känns rimligt för att hinna säga något okej. Så det är lagom tycker jag. Sedan blir det svåra att livet är så mycket och tiden är så kort. Hur mycket ska man ta med? Man vill ju helst säga något som kan beröra folk. Då vet man att man nått fram på något sätt. Att nå fram till folk – det är en svår konst.
Nu kunde jag inte vara med när du framförde ditt tal (akut blindtarmsoperation …), men hur kändes det?
Jo, jag höll det på min gamla skola och det kändes bra, men det var svårt att hinna lära sig allt utantill, eftersom det var mycket stress de där dagarna. Men det blev något halvt från papperet och halvt från hjärtat. Det blev en mix av det hela. Så som jag är som person. Sedan vet jag inte hur det blev. Jag var så nervös.
På vilket sätt?
Jag kände mig nervös för att jag är sångare och rappare, och jag framför mina grejer som sångare eller rappare. Inte som talare. Det blir även för mig en ny grej så där ja. Men jag kan tänka mig att någon annan skulle vara mer nervös eftersom jag ändå är van jag står ju på scenen nästan varje dag. Min värld kanske är helt annorlunda än andras värld. Jag vet inte vad det berodde på om det var talet i sig eller hur talets skulle tas emot eller hur det skulle uppfattas. Någonstans i den meningen infann sig lite nervositet. Men lite nervositet är alltid bra för det gör att man fokuserar på sin uppgift. Och det är viktigt.
Kände du att budskapet kom fram och att de tog emot det?
Jag hoppas det. Egentligen måste man fråga dem. Svårt. Vi gjorde det här talet under snabba förhållanden och press, för min del vet jag att talet kunnat bli ännu bättre om vi haft mer tid på oss. Men jag framförde talet, folk var nöjda och det kändes ok. Allt kändes väldigt naturligt. Ett bra tal, det har jag lärt mig, det tar tid. Man ska sudda och hålla på. Man får studsa på det ett tag. Tid, man behöver tid. Så som det var, så stod det skrivet.
Det där tycker jag var en väldigt fin fras ...
Ja, jag tyckte du skulle ha några punchlines!
Tack! Och hur det blev? Titta på TV3 klockan 21 i kväll. Har du missat tidigare program kan du se Jessica Andersson, Anton Hysén och Emma Igelström på tv3play.