Detta är del tre i Härskarteknikskolan.
Jag går igenom de fem härskarteknikerna som Berit Ås, professor i socialpsykologi, definierade redan 1976 samt ytterligare två som hon la till lite senare.
Med tanke på att jag vanligtvis brukar gå igång på ämnen jag skriver om kommer det förmodligen att utkristalliseras fler sätt som makt utövas på allteftersom.
Syftet med denna skola är inte att du ska gå ut och sparka skiten ur den som använder en härskarteknik mot dig. Jag tror nämligen inte på att det är rätt väg att gå. Istället visar jag hur du kan neutralisera avsändarens ord. Med andra ord vara politiskt korrekt skitjobbig.
Jag har tidigare skrivit om osynliggörande och förlöjligande. Efter detta inlägg följer dubbel bestraffning, påförande av skuld och skam, objektifiering och våld eller hot om våld.
Undanhållande av information.
Det är så enkelt som det låter – du får inte den information du har rätt till. Och det kan gå till på många olika sätt.
Ett sätt är att andra har ett förmöte som du inte är kallad till. Så går det alltid till inom politiken mellan de styrande och de ickestyrande. Makthavarna går igenom samtliga punkter och kommer fram till ett beslut som sedan drivs igenom under det officiellt beslutande mötet, exempelvis kommunfullmäktige.
Eller så har du rätt att vara på det mötet men den som sammankallar råkar glömma att knappa ned din mejladress i to-fältet. Om någon annan på plats frågar var du är rycks det på axlar och uttalas ordkonstellationer i stil med: ”Jag vet inte, jag har inget hört.”
Ett annat sätt är att se till att du inte får specifika utskick. Eller att låta dig mötas av en lunta papper på plats som innehåller ny information om ett ärende du väntas fatta beslut om på innevarande möte.
Det kan också vara så att några av de andra åt lunch tillsammans och då diskuterade den här frågan. Eller tränade ihop på gymmet igår kväll. Eller satt och snackade på AW:n de var på utan dig förra veckan. De kanske till och med kom fram till ett gemensamt ställningstagande i den här frågan. Observera att det dock är allt det är – ett ställningstagande. För beslutet fattas på mötet där du är deltagande.
Följande exempel utgår alla ifrån att du ska fatta beslut på ett möte. Tolka ”möte” så brett som möjligt. För tanken är densamma oavsett sammanhang.
Kräv information.
Om de andra eller flera av de andra talar om frågan som om ett beslut redan är taget eller som om vissa argument är självklara, syna.
”Nu verkar det som om ni redan har diskuterat den här frågan mellan er före det här mötet. Jag var ju inte med då så kan inte ni börja med att uppdatera (oss andra) kring hur den diskussionen har gått?”
Alternativ 1: ”Nej vi har inte pratat om det här innan.” ”Då verkar jag ha missförstått. Ni talade som om ett beslut redan är fattat vilket jag reagerade på. Då så. Vem vill börja?”
Ta problemformuleringsinitiativet och var tydlig med att det är under detta möte som beslutet fattas. Inget annat.
Alternativ 2: (Obehag i rummet. För de har haft ett möte innan och de vet att det inte var helt ok.) ”Nja, möte och möte, vi sprang på varandra i korridoren/det kom upp under lunchen/X och då kom vi fram till att …”
”Ok, hur gick argumentationen då? Jag förstår att ni inte kan upprepa ord för ord men dra de stora tankedragen (för oss andra) så att jag (vi) har samma information som ni innan vi fattar ett beslut i frågan är du snäll.”
För det behöver inte vara något illvilligt över att frågan diskuterades när du inte var närvarande. Men om det var det är det jobbigt att bli synad. Gång på gång.
Om du inser under ett möte att de andra fått ett utskick med information som inte hittade fram till din mejlbox när du sitter i ett beslutande möte är det bara att begära bordläggning av frågan.
”Nu verkar det vara så att ni andra har fått information som inte hittat fram till mig. Eftersom jag inte har fått tid att gå igenom denna information i lugn och ro får vi helt enkelt bordlägga den frågan.”
Ta för givet att det skett ett misstag och att det är en självklarhet att ingen förväntas tycka till om något de aldrig sett eller fatta ogrundade beslut. Om det inte är en självklarhet för de andra är det läge att du står på dig.
”Jag förstår att vi behöver komma till ett beslut i den här frågan men vi tjänar inte på att fatta snabba ogrundade beslut när mer information finns tillgänglig. Tvärtom ökar risken för att vi går snett. Visst vill du också få all information så att du kan hålla dig uppdaterad på området innan du tar ansvar för ett beslut?”
Kanske möts du av förminskning av informationens betydelse: ”Men (ditt namn), det här är inte så stor skillnad på vad vi redan visste. Vi noterar att du inte är helt införsatt i den nya informationen, fattar beslutet och går vidare.” Kanske kastas en lunta papper över till dig som hen förväntar sig att du ska ögna och sedan acceptera.
Lyft ett finger i luften för att visa att du äger samtalsutrymmet just nu. Bläddra samtidigt i papperen och försök skapa dig en översikt. Om du känner att du inte kan det, upprepa behovet av bordläggning.
”Det kan mycket väl vara precis som du säger, att det inte är mycket som skiljer, men jag kan inte skapa mig en egen uppfattning om det just nu. Vi får helt enkelt bordlägga den här frågan, inget konstigt med det, och hoppas att all information framöver hittar fram så vi slipper skjuta upp fler beslut.” Med klar och bestämd röst. (Träna hemma i badrummet framför spegeln om det inte ligger naturligt för dig.) Och titta var och en på mötet i ögonen. Tänk att du är Mount Blanc: stor, hård, kall. Och orubblig. Du visar att du inte accepterar att inte vara helt uppdaterad och att du kommer att motsätta dig beslut varje gång detta sker.
Ta problemformuleringsinitiativet.
Säg att du istället möts av en lunta papper på bordet när du ska sätta dig. (Det har hänt mig.) Det är inte bara du som inte fått all information, det har i princip ingen annan heller. Lös på samma sätt som ovan. Vill du hålla dig hyfsat neutral handlar det om att beskriva ofoget med att hålla på information ända fram till mötet genom att definiera hur ni jobbar:
”Här fattar vi inte ogrundade beslut. Jag får därmed tacka för att vi nu har fått den här informationen och så får vi bordlägga frågan till dess att alla haft en chans att gå igenom materialet. Det är lika bra vi öppnar almanackorna och bestämmer en ny tid på en gång.”
Och agera som om det är så det blir. Oavsett din officiella ställning i gruppens hierarki.
Acceptera inte.
Över huvudtaget gäller det att inte acceptera att du inte fått den information du behöver. Och om du behöver kräva information vid tillfälle efter tillfälle är det ett systemfel som ska åtgärdas. Då går du till den som är ansvarig för din grupp. Om det är där problemet ligger – gå högre upp.
Ofta är det dock ingen medveten handling och kräver inget mer än några uppmuntrande påtryckningar. Att sitta på information medvetet kan också nyttjas för att skapa större efterfrågan på informationen. Och då är det den socialpsykologiska påverkansprincipen om knapphet som kickar in. Men det är ett annat inlägg.
Arbeta förebyggande.
Bästa tipset är dock att börja nätverka inför viktiga möten om du inte redan gör det. För i praktiken är det sällan så att deltagarna startar mötet med ett carte blanche utifrån vilket en gemensam diskussion kan hållas. Gå in på dina kollegors rum och tvärbolla frågan. Eller haffa vid kaffeautomaten. Eller följ mellan kontoret och cykeln/bilen/tunnelbanan/bussen. För det är inte du som är dum, korkad, inkompetent eller dålig på något vis. Det är den som undanhåller dig informationen som vill att du ska uppfattas så.
Förtydligar Camilla
Gillar du inlägget? Klicka på hjärtat och hjälp mig sedan att sprida det till fler!
Gilla Retorikiska på Facebook!Följ Retorikiska på twitter!