PRESIDENT OBAMA: Mr. President, Mr. Secretary General, fellow delegates, ladies and gentlemen: It is a great honor for me to be here today. I would like to talk to you about a subject that is at the heart of the United Nations — the pursuit of peace in an imperfect world.
Barack Obama gör det igen: Levererar.
Och han skräder inte direkt orden …
Märk väl hur han i de inledande styckena läser innantill för att sedan nästan helt tala fritt via teleprompters. Eller? Med ett tal som är kring 36 minuter långt är det tidsödande att lära sig allt utantill, så det gör han inte. Det känns som om han lär sig det som är av övertygande betydelse. För att om du vill att lyssnarna ska låta sig påverkas behöver du vara trovärdig. Och för att vara trovärdig behöver du vara genuin. Vi ser det exempelvis i följande passus:
The United Nations’ Founding Charter calls upon us, “to unite our strength to maintain international peace and security.” And Article 1 of this General Assembly’s Universal Declaration of Human Rights reminds us that, “All human beings are born free and equal in dignity and in rights.” Those bedrock beliefs — in the responsibility of states, and the rights of men and women — must be our guide.
Obama låter även talet låta nästan likadant, oavsett huruvida han läser innantill eller ej. Det är en eller två meningar i taget följt av en markant paus. Detta gör att vi inte lika starkt känner skillnad mellan de två anslagen i övergången. Förutom att när han talar utan manus talar han lite snabbare, pulsen går upp och därigenom tar han med sig kraft in i nästa del av talet. För trots sina väl tilltagna pauser driver han orden rakt in i mig.
Allteftersom talet fortlöper hör jag mer och fler känslor i Obamas röst. När tonen kvickt förändras och fladdrar till lite förmedlar han så mycket mer än bara orden. Tonen känns äkta. Att det är äkta engagemang vi får ta del av är ingen tvekan. Jag undrar hur Mitt Romney skulle ha adresserat the General Assembly hade det varit hans dag igår …
Jag brukar säga att retorik är grunden för demokrati och här är exemplet på retorik när den är som allra bäst. Det finns så mycket mer att säga om detta tal: Jag skulle kunna orda om de olika styckens indelning, hur Obama bygger värme för att kunna tala om kylan och hur han väcker hopp för att kunna lyfta det nästintill hopplösa. Jag skulle kunna belysa tempusmarkörerna som driver historien framåt eller ge dig exempel på hur han kontrasterar för att få fram sin poäng utan att behöva säga den rakt ut. Och det slutar inte där.
Men idag är tiden inte på min sida och jag lämnar dig således med en uppmuntran att se och lära av en av de stora talarna i modern tid samt läsa talet här: President Obama’s address to the General Assembly at UN.
Imponeras Camilla