KommunikationspsykologiMaktPåverkan

Problemformuleringsinitiativet.

By 11 januari, 2014 No Comments

Gudrun Schyman är en oerhört skarp retoriker. Jag har alltid gillat hennes sätt att argumentera. Det är emotionellt och ändå sakligt. Det är intensivt utan ångvält och det är tankeväckande.

Ramlar över hennes krönika kring problemformuleringsinitiativet som hon skrivit för Fi och minns när vi två diskuterade fenomenet. Så här säger Schyman:

Jag har ett favoritord – problemformuleringsinitiativet. Smaka på det. Problemformuleringsinitiativet. Så långt, så många tungvrickningar, så mycken artikuleringskonst måste till för att det ska bli tydligt och begripligt. Rena mungymnastiken.

Översatt till flerordig svenska betyder det ”den som har makten att formulera hur ett problem ser ut och därmed också, i princip, talar om var ansvaret ligger och hur problemet ska lösas”

Det vill säga, den som äger problemformuleringsinitiativet äger makten i konversationen, förhandlingen, dialogen, debatten. Och det är här som det börjar bli riktigt intressant. Vem är det som tar eller får problemformuleringsinitiativet i olika situationer – och vad gör hen med det ansvar som följer?

Schyman tar upp något som jag själv reagerade starkt på från Agendas partiledardebatt våren 2013. Journalisterna som ledde programmet ställde frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige”. Tål. Som om vi inte behöver fler människor i vårt land, helst i den yngre skalan. Som om vi inte har mil efter mil av obebodda skogar och slätter där människor gärna får bygga upp ett nytt liv. Som om vi är en bräcklig nation på avgrundens brant. Frågan provocerade även Schyman som noterar att partiledarna inte reagerade på begränsningen i frågeställningen utan svarade. Och Gudrun konkluderar att En kraftfullt ideologisk frågeställning hade blivit ”normal”.

Hur reagerar du när ramen för din egen reaktion på en fråga är för snäv? Accepterar du begränsningen av ditt sinne? En som är duktig på att inte göra det är Per Schlingmann. Så fort en fråga ställs är han snabb på att omformulera den så att den passar bättre med hans världsbild. Nu handlar det här om … eller det vi pratar om här handlar snarare om … är exempel på hur Schlingmann tar problemformuleringsinitiativet från frågeställaren.

Det är inte bara frågor som agerar som problemformuleringsinitiativ. Som du kanske noterade från förra exemplet har vi även att göra med beteckningar, dvs. ord med laddad innebörd. Tål. Är du förresten en av dem som absolut inte gillar pronomet hen så har du säkerligen redan retat dig på min text. Märkte du hen?

Orden är våra tankars kläder. Därför är de viktiga, säger Gudrun. Jag håller med. Följande är taget ur en text som Jan Guillou har skrivit. Lägg märke till hur han argumenterar och styr hur han vill att du ska tänka i en fråga så att du håller med honom när han är klar. Utan att argumentera på klassiskt sätt.

Det tycks inte spela någon roll för marknadsfundamentalisterna att direktörsklassen gång på gång skapar katastrof genom sitt roffande, som nu i den senaste finanskrisen. Att amerikanska roffardirektörer slår sönder världens ekonomi och visar sig odugliga som exempelvis bilfabrikanter leder inte till slutsatsen att de är odugliga utan att skattebetalarna måste plundras för att städa upp efter deras härjningar. Medan direktörsflocken skrikande av skratt drar iväg med miljarderna i bonusbelöning.

När Guillou sätter ”roffa” framför allting, och dessutom gör egna verbformer av det, hamras budskapet in: direktörer stjäl, norpar, knycker och rövar. Håller du med? Jag tänker att vi tar texten igen. Denna gång har jag markerat vilka ord jag anser vara laddade i en viss riktning för att styra dig utan att du gör en medveten analys.

Det tycks inte spela någon roll för marknadsfundamentalisterna att direktörsklassen gång på gång skapar katastrof genom sitt roffande, som nu i den senaste finanskrisen. Att amerikanska roffardirektörer slår sönder världens ekonomi och visar sig odugliga som exempelvis bilfabrikanter leder inte till slutsatsen att de är odugliga utan att skattebetalarna måste plundras för att städa upp efter deras härjningar. Medan direktörsflocken skrikande av skratt drar iväg med miljarderna i bonusbelöning.

Nästan samtliga ord. Nästan alla betydelsebärande ord. Han är skicklig han Guillou.

Schyman skulle inte vara Schyman om hon inte tar ett feministiskt exempel. I detta fall journalisten Belinda Olssom som i tre program ska titta närmare på dagens feminism. Enligt det pressmeddelande som har gått ut bygger programmet på följande frågeställningar: ”Måste man säga ”hen” och visa brösten för att vara en god feminist? Och hur mår männen? Har feminismen kuvat dem?” Nu kommer en spoiler – Gudrun Schyman är inte imponerad.

Hur frågorna formuleras sätter debattordningen. Vi ska alltså diskutera för och emot bara bröst och ordet ”hen”. Det betyder samtidigt att vi inte ska diskutera mäns våld mot kvinnor, de perversa löneskillnaderna mellan manligt och kvinnligt kodade arbetsområdena och de orättfärdiga pensionerna som blir en följd av lönesättningen. Vi ska inte diskutera makt och struktur och det monumentala patriarkala tänkande som står i vägen för ett modernt samhälle och ett modernt arbetsliv. Vi ska inte diskutera den ideologiskt baserade feminismen, den som genom medveten folkbildning leder till politisk organisering och handling, med krav på politiska reformer och en moderniserad lagstiftning. Vi ska inte diskutera hur feminismen genom sin helhetssyn tar in och motarbetar alla former av diskriminering. Hur feminismen är antirasistisk och idag den viktigaste motkraften till fascism och nationalism.

Och Schyman verbaliserar konsekvensen av detta upplägg:

Blir programmen och den efterföljande debatten som jag befarar har en kraftfull ideologisk fråga trivialiserats till en privat betraktelse, helt ointressant. I vems intresse görs då detta, blir följdfrågan.

Jag rekommenderar varmt att du läser hela Gudruns krönika. Den är fantastisk ur ett retoriskt perspektiv. Och programmet? Första delen sänds torsdag den 16 januari, 21.00 i SVT. Jag kommer att titta.

Lovar Camilla

Om du gillade det här inlägget – skriv upp dig på mitt nyhetsbrev ”Retorikiskas funderingar” som du finner i högerspalten.

Gilla Retorikiska på Facebook!Följ Retorikiska på twitter!

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.