Hela veckan har jag gått och tänkt på denna sammandrabbning i SVT:s Agenda och vad det är som är intressant att belysa. För visst visade sig Löfven vara en slugger trots allt, visst hade Lööf släppt det förskrivna manuset innan hon lärt sig svaren på alla upptänkliga frågor och påhopp utantill och visst var Romson förtroendeingivande och ansvarstagande på en helt ny nivå. Men det var inte det jag fastande för. Det jag fastande för var stilnivån och tonaliteten hos Löfven.
Vi vet redan hur Moderaterna genom Per Schlingmanns försorg länge har arbetat med att förändra partiorganisationens språk för att i större utsträckning påverka människor. Många skrattade rått åt Schlingmanns lista på ord som svartlistades och ord som lyftes fram i ljuset. Jag vet inte om lika många skrattar lika rått idag. Här är hela listan:
Förbättra inte förändra.
Undersköterska inte offentliganställd.
Det ska löna sig att arbeta inte sänka ersättningsnivån.
Fler människor i arbete inte tillväxt.
De som tjänar minst inte låginkomsttagare.
Mångfald inte privatisering.
Människor får bestämma själva inte välja själva.
Enskilda företag eller enskilda aktörer inte privata företag.
Nya jobb inte riktiga jobb.
Människor som saknar jobb inte arbetslösa.
Människor inte individer eller medborgare.
Utanförskap inte segregation.
För hela anslaget sätter människan i centrum. Och dessa människors vardag. Från vilken de nya moderaterna ska ta sina berättelser.
Det här var en framgångsrik kursändring som jag nu ser att Socialdemokraterna med Löfven i spetsen har anammat. Men tvärtom. Det började före #pldebatt med att Socialdemokraterna lanserade sin affärsplan för Sverige. Affärsplan? Som om Sverige är ett företag som vilket annat. Visserligen på koncernnivå, men ändå. Känns det som klassisk socialdemokrati? Och i Agendas debatt fortsätter Löfven i samma stil:
Tabelraset i Harpsund.
Hushållen ska veta att … Hushållen.
Näringslivet säger nej.
… gör en relativ skatteförskjutning …
Och Löfven talar om tillväxt, innovation och pragmatism.
Förutom att jag inte är helt säker på att Statsministern, eller vanliga människor, vet att tabelras betyder fullständig förödelse, är det en stilnivå som är långt över den vi vanligen hör från Löfvens mun. På samma sätt som den moderata förskjutningen från pärlörhängen, kostymer och ett typiskt borgeligt språk har vunnit mark vänsterut försöker nu Socialdemokraterna att utöka sitt upptagningsområde högerut. Och vad är den mest framgångsrika formeln? Se ut som din potentiella målgrupp redan ser ut, tala som de redan talar och verka som de redan verkar. För vi vill kunna identifiera oss med den vi röstar på eller vars produkt/tjänst/idé vi köper. Och identifikationsmarkörer som går in under medvetandenivån stavas ord, beteckningar, lexikala element. Ord är makt. Nu och för evigt.
Konstaterar Camilla
One Comment