Kampen om opinionen. Enligt Jesper Strömbäck.

Vad är det som pågår mellan de politiska partierna och deras väljare? Och vad har media för betydelse för valutgången? Jesper Strömbäck, professor i journalistisk och politisk kommunikation vid Mittuniversitetet i Sundsvall forskar ständigt om mediala och politiska aspekter på påverkan. Här i Almedalen talade han under rubriken ”Så avgör valkampanjen årets riksdagsval.” Här kommer mina anteckningar från inledningen av detta seminarium som är filmat av Mittuniversitetet. Håll utkik! Det är väl värt sina 45 minuter. Följande har jag skrivit som att du hör Jesper själv tala.

Kampen om dagordningen.

Vilken roll spelar nya och gamla medier? Var och hur får vi vår huvudsakliga information om vad som händer i svensk politik? Ryktena om de traditionella mediernas död är överdriven. Det är fortfarande de stora mediehusen som dominerar, oavsett om vi läser på papper, ser på tv eller tar till oss information via digitala medier. Hur påverkar detta informationsspridningen?

Kampen om gestaltningen.

Partierna kan gestaltas på olika sätt. Verkligheten som sådan. Beroende på hur verkligheten gestaltas påverkas vi medborgare som tar del av budskapet. (Är det den pressade presschefen som krystar fram svar eller är det den rappa presschefen som med glimten ögat svarade på frågan?)

Kampen om mobiliseringen och entusiasmen.

En viktig chans för partierna handlar om mobiliseringen och entusiamsmen. Sedan 60-talet har vi haft sjunkande kurvor när det gäller parti-identifikation. Människor röstar i allt större utsträckning partier än med partier. Det har skapats en distans mellan partierna och väljarna. Väljarna har ändå en slags grundläggande partisympati. Något eller några partier som man känner sig närmare. För partierna är det viktigt att mobilisera dessa sympatisörer. Och att skapa entusiasm. Det är både viktigt att människorna ska gå och rösta själva och i en tid av sociala medier att de ska känna lusten och viljan att argumentera för partiet i vidare kretsar.

Kampen om mediebilden.

Kampen om mediebilden är helt avgörande. Medierna är den viktigaste källan till information om politik och samhälle. Det mesta om det vi tror oss veta kopplat till vår egen vardag, det är sådant vi hämtar från olika medier. Därmed spelar mediebilden en stor roll för hur vi förstår vår omvärld.

Kampen om regeringsalternativens trovärdighet.

En annan kamp som kommer att vara viktig det här valet handlar om regeringsalternativets trovärdighet. Människor röstar på partier men människor tar också ställning till vilka partier man vill se i regering och vilka partier som är trovärdiga i en regering. Det här kommer att få stor betydelse de närmaste månaderna.

Kampen om politikens genomförbarhet och trovärdighet.

Ett parti kan ha många idéer och människor kan tycka att de är goda men människor behöver också känna att de här förslagen, de här idéerna faktiskt går att genomförbara, att de är realistiska. Annars köper människor inte budskapet. Är idéerna realistiska och genomförbara? Och det är inte helt klart vad som är realistiskt eller inte. Frågar vi en miljöpartist eller en moderat om arbetstidsförkortning kommer de att ha olika svar på huruvida det är genomförbart eller inte. Det här är en kamp kring detta.

Kampen om framtiden.

En viktig fråga som också kan ligga mer underliggande handlar om kampen om framtiden eller kampen om framtidstron. Kampen om framtidslängtan. Vilket parti, vilka partier, vilket regeringsalternativ har bäst förmåga att kommunicera en tro på framtiden och att om människor röstar på de partiet eller det regeringsalternakommer framtiden att bli bättre. Människor tittar alltid bakåt och framåt när de röstar. Men om man inte lyckas skapa en entusiasm för det man vill åstadkomma är det svårt att mobilisera väljarna.

Kampen om vänster-högerpositioneringen.

I svensk politik spelade vänster-högerskalan en oerhört viktig roll traditionellt sätt. Det gäller nu också. I det här valet är det speciellt att både Moderaterna och Socialdemokraterna kritiseras för att röra sig för mycket mot mitten. Skillnaden mellan vänster och höger blir allt otydligare. Men hur partierna uppfattas på höger-vänsterskalan är inte en fråga om var de objektivt befinner sig. Det är en fråga om hur de själva positionerar sig och hur de positioneras av andra. Ta bara Feminstiskt Initiativ: Ska man se det som ett feministiskt parti som driver frågor kopplade till feminismen ganska frikopplade från vänster och höger eller ska man se det som ett vänsterparti med betoning på feministiska frågor? Beroende på vem man frågar får man olika svar. Dvs, det är en kamp.

Kampen om att vara i opposition med verkligheten.

Sist men inte minst något som jag tycker diskuteras för lite, en tes som jag inte kan belägga empiriskt på något sätt, är att det parti som når framgång är bäst på att kommunicera där verkligheten är den främsta motståndaren; motståndaren är inte de andra partierna utan motståndaren är hur det fungerar i verkligheten. Tesen är att människor söker ett parti som delar samma verklighetsuppfattning, som ser samma problem och som kommunicerar att det här vill vi göra något åt. Boven är arbetslöshet. Boven är miljöförstöringen. Boven är något verkligt snarare än andra partier.

Jesper kommer till Retorikiska podden i veckan. Håll utkik om du vill veta mer.

Uppmuntrar Camilla

 

Gillar du inlägget? Klicka på hjärtat och hjälp mig sedan att sprida det till fler!

Gilla Retorikiska på Facebook!Följ Retorikiska på twitter!

Och vill du höra fler retoriska analyser av partiledartalen i Almedalen 2014 rekommenderar jag Retorikiska podden. Igår morse var Kristoffer Talltorp gästanalytiker och vi samtalade med Socialdemokraternas valledare tillika kommunikationsstrateg Jan Larsson.

Jag vill lyssna på #retpod, ta mig till iTunes!

Det går också att lyssna mobilt via spelaren här på bloggen. Sök upp #retpod-inläggen och välj ”play in new window” så får du ypperligt ljud. Tipsar Camilla

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.