fbpx Skip to main content
retorik

Varför hur ger vad en skjuts

By 2 mars, 2012april 8th, 20163 Comments

Nu tänkte jag slå in en öppen dörr: Med välformulerade budskap är det lättare för mottagarna att uppmärksamma, ta in, bearbeta och låta sig övertygas. Men det är mer än så. Ju mer välformulerad din text är, desto lättare kan mottagarna komma ihåg den och återge den för andra.

Detta är inlägget om hur. Det förutsätter naturligtvis att du redan vet vad. Om du har följt denna stafett (Wolber, Mine Goes to Eleven och Jerry Silfwer) har du fått lite hjälp på vägen. Du kan byta ut befintliga ord mot andra mer betydelsebärande sådana, rent strukturellt bygga mönster i språket som gnistrar och slutligen använda oväntade ord som skapar förklarande bilder.

Du har säkert stött på människor som är ordentligt engagerade i en fråga och argumenterar sig blå i ansiktet utan att du förstår vad det är de är ute efter.
Kanske har du en kollega som älskar att förklara saker för dig, men som aldrig lyckas i sitt uppsåt. Kanske talar du även ett annat språk men lyckas inte riktigt göra dig förstådd på det sätt som du skulle önska. Frustration, irritation och fullkomlig oförståelse kan bli konsekvenser i dessa och liknande situationer.

Det finns en anledning till att vissa människor i vissa roller tar till hjälp när det gäller att formulera sig. Ord är olika och ord gör skillnad. Vi kan smycka språket på olika sätt, vanligtvis grupperas dessa i troper och stilfigurer.

Du skapar en trop när du tar ett ord och byter miljö på det, så att det inte längre har samma betydelse. När jag blir riktigt trött brukar jag säga att mina ögon blöder, men det rinner naturligtvis ingen röd kroppsvätska ur ögonvrån. Hemma i Schtaan (Skellefteå) kan du i uppbragt tillstånd bestämt hävda att någon är ”helt sjuk i huve”. Och då talar vi inte medicinskt. (Men det låter värre och effekten blir starkare än att säga att du tycker den andre har fel.)

Stilfigurer ser till att texten sjunger genom att orden följer på varandra i särskilda och märkbara mönster. Meningar kan börja på samma sätt (anafor) och sluta på samma sätt (epifor).

Du kan säga vad du vill.
Du kan tycka vad du vill.
Du kan göra vad du vill.
Jag vill inte.

Här fick de första tre meningarna både samma start och samma slut. En anafor + epifor bildar en symplohke. Och ja, det finns en beteckning för alla upptänkliga mönster i språket. När flera pa varandra följande stycken slutar på samma sätt är det istället en inclusio. Meningar som i princip upprepar samma sak, men har ändrats lite för att inte tristessen ska slå till är en parafras. Om ord som står nära varandra börjar på samma bokstäver har vi med en allitteration att göra. Om det snarare är ljudet när du uttalar det som upplevs som samma är det en assonans.

Så här kan jag hålla på ett tag. Det är inte intressant.
Det som är intressant är om jag kan locka dig till lära mer om retorikens hur. För om du lägger mer tid på att formulera dig behöver du inte lägga lika mycket tid på att övertyga.

Nyfiken på stafetten? Läs mer om bloggar som joggar.
Följ oss gärna de kommande veckorna!

Wolber World skrev om dina idéers konsumenter – Fredrik Lyreskog 24 februari

Mine goes to eleven publicerade ett kreativt samtal – Per Robert Öhlin 27 februari

Jerry Silfwer funderade kring innan vi börjar – Jerry Silfwer 29 februari
Och jag publicerade en text kring detta från boken

The Brand Man tänker kring om att sticka ut och att sticka till samt presenterar presentationsteknik bortom det förväntade. Och kanske något mer – Micco Grönholm 5-9 mars

Jeanettefors kriskommunicerar om att se vissa tecken – Jeanette Fors Andrée 12 mars

Carnebro filosoferar kring varför du är helt fantastisk – Anna-Carin Carnebro 14 mars

Retorikiska sammanfattar denna stafett om minnet är bra men kort – Camilla Eriksson 16 mars

Uppmanar Camilla

3 Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.