Min vän Jonas Larsson aka @bybalsam #lunchaihop mig med underbara Linn Larsson strax före jul. Vi fann varandra direkt. Inte så konstigt, vi är båda otroligt intresserade av kommunikation i allmänhet och retorik i synnerhet. Linn hade en skoluppgift att hålla ett argumenterande tal, och valde att tala om mobbning för sin gymnasieklass. Jag blev så imponerad när jag läste resultatet av hennes arbete att jag bad om att få publicera det här på bloggen. Så här starkt blev det:
*Håller upp en 500-lapp* Är det någon som vill ha den här?
*Knögglar ihop* Är det någon som vill ha den här?
*Lägger på backen och gör smutsig* Är det någon som vill ha den här?
Det här borde du ta lärdom av. För oavsett hur ful och smutsig någon än är så har den samma värde.
Dagligen behandlas Emma på samma sätt. Dagligen tvingas Emma leva med att bli utfryst av sina klasskamrater, att bli utlämnad av sina lärare. Dagligen går Emma omkring och bär på en klump i magen. Med gråten i halsen. Ständig nervositet. Överallt utanför husets dörr.
Emma har fel skor, talar med fel dialekt, har fel hudfärg, tilltalas ”blatte”, ”äcklig”, och ”slyna” och står ensam kvar när alla andra leker. Enda gången hon får vara med när är killarna tar på hennes bröst.
Emma är inte ensam. Runt om i landet finns 140 000 till. 140 000 barn som varje dag går med en likadan klump i magen på väg till skolan.
Hur kan du kolla bort när ett barn – ett barn med exakt samma rättigheter som dig, får sitt ansikte nertryckt i skoltoalettens vatten eller blir upptryckt mot väggen? Hur kan du låta bli att agera när ett barn tvingas acceptera att påhopp och olika sorters våld är en del av deras vardag?
Ett barn talar inte ut. Ett barn säger inte ifrån. Ett barn har inte styrkan som behövs.
Barnen behöver vår hjälp. De behöver oss vuxna. Vi måste förstå var det faktiska problemet ligger. Förstå att det inte handlar om att omplacera varken den utsatta eller den som utsätter en annan för mobbning. Det handlar om att stärka banden dem emellan. Få fler vuxna involverade i vardagen i syfte att främja en närmare relation till barnet. Kuratorer, lärare och frivilliga vuxna utifrån. Vi måste få barnen att våga yttra sig och våga säga ifrån.
Vi är alla människor med skyldigheten att stoppa mobbning, diskriminering och kränkningar. Vi kan inte och vi ska inte kolla bort. Vi ska få ett slut på mobbning.
Jag vill att du påverkar. Jag vill att du ska vara en av de som på något sätt hjälper ett barn med en vardag lik Emmas. Att du är en av de som inte blundar.
För den här Emma *Tar upp 500-lappen från backen backen*, är lika mycket värd som den här Emma *Slätar ut*, som är lika mycket värd som den här Emma *Håller upp samma 500-lapp*.
Tack för ni lyssnade.
Imponerad är Camilla