fbpx Skip to main content

Det här med att skriva tal framkallar ofta ångest. Hos andra. Jag tänker att det kan handla om att du inte vet hur du ska tänka. Jag har skrivit flera inlägg om hur du förarbetar ditt tal. Idag tänker jag gå igenom ett format som du kan använda.

Tänk popsång.

Intro.
Vers 1.
Vers 2.
Brygga.
Refräng.
Vers 3.
Brygga.
Refräng.
Stick.
Refräng.
(Refräng.)

Och är det en schlager är det en tonartshöjning på sista refrängen. Vi tar det steg för steg.

Intro.

När du börjar börjar du. Glöm allt som sägs om att publiken inte hör vad du säger den första minutrarna för att de är fullt upptagna att kolla in din kläder, din kropp, vem du är. Se till att någon annan presenterar dig så har du garanterat redan blivit sedd.

Ett intro ska sätta stämningen och ge en föraning om vad som komma skall. Så att din publik vet vad de har att förvänta sig. Och så lockar du dem att uppmärksamt och nyfiket följa med. Förför dem med de första orden så att de trollbinds av din ton.

”Jag må hända inte ha några problem med att skriva ett tal, men idag kommer jag att framföra vad någon annan skrivit. Jag har inte heller några problem med att tala inför folk, men idag kommer jag inte att säga ett ord. Och jag har inga problem med att göra saker själv, men idag ber jag om er hjälp. Ni märker när jag behöver er. Är ni med?” ”JA!” ropade drygt 80 personer. Ungefär så inledde jag mitt icketal på brorsans bröllop. Och sedan sjöng jag Leonard Cohens ”Halleluja” med körförstärkning under refrängerna.

Och introt är lättare sagt att sätta än gjort. Det är därför du sätter intro sist av allt. För det är när du redan vet vart du vill föra din publik som du vet hur du ska sjunga för dem.

Vers 1 & 2.

Är detta ett bröllopstal berättar du din historia om hur de möttes, hur din vän pratade om den andre, hur din vän försvann in i sin lycka och bara strålade. Eller hur det nu var. Tänk före.

Detta före tar oss till nuet ganska snabbt och med möda om poetiken i retoriken. Kom ihåg att uttrycka dig i bilder och liknelser. Bilderna bjuder in lyssnaren till att bli medproducent av ditt budskap och rätt liknelser skapar igenkänning hos publiken som tar till sig detsamma.

”Första gången jag såg er tillsammans kunde jag inte sluta le. Han tittade på dig hela tiden när du pratade. Han strök ditt hår, din rygg, dina fingrar när han själv tog ordet. Han refererade till dig i nästan alla sina historier. Han såg efter dig när du lämnade rummet och han drog ut stolen åt dig när du var på ingång igen.” I det här fallet väcker beskrivningen av detaljerna känslor. Det kan vara att du  känner igen dig eller så är det något liknande du längtar efter.

Verserna får också vänta. Du behöver sätta din refräng först så att du vet vad det är du ska brodera ut i verserna. Med det sagt så kan vers 1 handla om paret och när de möttes för att övergå i vers 2 där du kan lyfta din väns val av partner.

Åsa Jinder gör detta mycket bra i sin ”Av längtan till dig”.

I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära
så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig
men du var någon annanstans
Varenda gång jag funnit nån
så såg jag att drömmen inte var sann

Det var enkelt och vackert
du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel
på jorden jag såg den
Och du bad mig att leva
mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin
drömt om fanns där för mig

Och här kan vi inte stanna. Därför går vi nu taktfast mot

Bryggan.

I bryggan lyfter du det konkreta mot en mer generaliserande abstraktion för att driva talet vidare mot refrängen. Det kan också vara en slutsats som kommer sig av det resonemang du just har fört. Se nästa brygga.

Refrängen.

Allt som rör temat ”Ni är gjorda för varandra.” är rätt här. Åsa Jinder igen:

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

En annan populär bröllopssång är Kents ”Utan dina andetag”. Jocke Berg är helt grym på refränger. Notera att poängen med refrängen återigen kommer allra sist.

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

I ett tal kan refrängen vara ett inclusio, när flera på varandra följande stycken slutar på samma sätt.

Det är klart att ni två fann varandra.
Det är klart att du sa ja.
Det är klart att ni kommer att leva lyckliga tillsammans.
För ni är helt fantastiska.

Vers 3.

Här är det läge att vända sig till den som inte ursprungligen var din vän och hylla denna för att hen valt din underbara kompis. För att låta folk skratta lite kan du bjuda på något karaktärsdrag som kanske inte till en början troddes vara något fördelaktigt men som i långa loppet är det hen kanske kommer att älska allra mest. Åtminstone omvärdera till den positiva skalan.

Följande är en av sju verser à la Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind som jag skrev till min nyblivna systers man när de gifte sig. Som kanske snart kommer i sin helhet på en blogg nära dig. Alla verserna där var uppbyggda på samma sätt: det inledande påståendet och den avslutande slutsatsen.

En god hustru är rättvis.

När vi var små fick vi inte dricka Coca-cola. Alls. Och inte heller fick vi godis särskilt tidigt i livet. Från våra föräldrar, måste jag tillägga. Däremot har mamma alltid gillat att ge oss påskägg.

Ett år var mitt påskägg var fyllt med godis, och syrrans med frukt. Vi kan väl tillstå att hon var besviken.

När barn blir tyst brukar det vara något fuffens på gång. Så ock denna. Syrran stod och proppade i sig mitt godis ute i hallen. En av dem var en godis modell större. Modell hård. Jag blev rädd att hennes små mjölktänder inte skulle klara denna ansträngning och stoppar således in mina fingrar i hennes mun för att ta ut denna potentiella dödsfälla.

Förloppet gick väldigt snabbt. En mikrodels sekund. Sedan satt jag fast. Mellan hennes käkar. Jag skrek allt jag hade. Vilket i sin tur föranledde att mamma började springa utanför huset för att snabbare komma in. Pappa försökte visserligen bända upp hennes käkar men hon höll ståndaktigt emot.

Brygga.

Med andra ord: Hon håller ut, även när det är tungt.

När du bygger dina verser så att de avslutas med en slutsats är denna ypperst lämplig att nyttja som brygga till refrängen.

Refräng.

Så det är klart att ni två fann varandra.
Det är klart att hon sa ja.
Det är klart att ni kommer att leva lyckliga tillsammans.
För ni är helt fantastiska.

Du kan behålla texten exakt likadan som vid förra tillfället eller så ändrar du den lite men behåller formatet.

Stick.

Här låter du talet ta en oväntad vändning både vad gäller innehållet och formen. Har du hållit hela talet på talspråk kan det här vara läge att framföra en väl utarbetad stilfigur (mönster) eller trop (bilder). Även följande liknelse är från mitt tal till min nyblivne svåger:

Den sista anledningen till varför du har gjort ett sådant makalöst gott val av hustru är att en god hustru också är en duktig volleybollspelare.
Volleyboll är en lagsport som kräver att alla vet sin plats, alla jobbar tillsammans för att uppnå målet och alla behövs. Åtminstone två.
Dessutom är det av yppersta vikt att kunna läsa av spelet, motståndarna, bollens färd i luften, tajma och slå till i rätt ögonblick.
Ibland med all råstyrka som finns att uppbåda, ibland genom att lätt beröra för att subtilt ändra på bollens riktning och samtidigt avleda all kraft i rörelsemomentet.
Det kan Syrran. Det är därför hon får spela i mitt lag. Och jag antar att det är därför hon spelar i ditt.

Det kan också handla om att du nöter en stilfigur, ett mönster i språket, som genom upprepning skapar en komisk effekt. Följande är en minnesbild från ett annat bröllop, vi kan kalla dem Emma och Jonas, som någon annan framförde. Både Emma och Jonas är träningsnarkomaner. De springer inte millopp, de springer marathon. I Alperna. Uppför. Du fattar.

Emmas barndoms(kill)kompis framförde följande passus perfekt som stick i sitt tal.

Det är ju jätteroligt att Emma och du Jonas gillar att springa lika mycket. Emma har alltid gillat att träna.
Det började med Patrik. Och Emma seglade.
Sedan kom Fredrik, och Emma klättrade.
Mattias, och Emma paddlade.
Robert, och Emma orienterade.
Johan och Emma telemarkade.
Mikael och Emma åkte längdskidor.
Och nu springer ni marathon. Uppför Alperna. Vilken tur att Emma hittat någon som gillar att träna lika mycket som henne!

Detta är också rent formatmässigt stället där du kan välja att lägga dina råd till brudparet. Gärna på temat erfarenhetsbaserad kunskap: gör-inte-så-här-för-då-går-det-åt-en-het-plats-kunskap, om-jag-fick-göra-det-igen-skulle-jag-tips, med poetiska citat,  med en upplevelse du haft, med en berättelse om din gamla släkting som gav dig råd, etc. Du är med.

Refräng med eller utan tonartshöjning.

Är det så att du vill få in tonartshöjningen här kan du göra det genom att lägga in en starkt förändrad variant av refrängen.

Det är klart att ni två fann varandra.
Det är klart att vi är här idag.
Det är klart att ni kommer att leva lyckliga tillsammans.
För ni är helt fantastiska.

Må ni alltid finna varandra.
Må ni alltid hitta ett sätt att säga ja.
Må ni alltid leva lyckliga, och helst tillsammans.
För ni är helt fantastiska.

Skålar Camilla

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.