fbpx Skip to main content
Almedalenpolitisk retorikTal

Partiledartal Almedalen 2012 Björklund (FP)

By 16 juli, 2012augusti 5th, 2012One Comment

Liksom ifjol håller Björklund ett mycket ideologiskt tal i Almedalen. Liksom ifjol inleder han sitt tal med en historia om ett barn i ett annat land som far illa. Liksom ifjol talar han om arbetsrätten, jämställdheten, forskningen, öppenheten för invandrare, skolreformer, Europas behov av mer samarbete – inte mindre (han använder till och med samma poäng) och han avslutar, liksom ifjol, på nästan identiskt sätt. Frågan är varför.

Syftet med det här talet har starka anslag av docere – att utbilda. I det här fallet vad socialliberalism står för. Vi får till och med en definition av Folkpartiledaren: ”Kombinationen av individuell valfrihet, att vi drar nytta av marknadsekonomins mekanismer och en solidarisk finansiering av välfärdssektorn är socialliberalism i praktiken.” Detta faller väl i linje med den starka vikt liberalerna lägger vid kunskap. Björklund utbildar oss även i vad Vänsterpartiet och Miljöpartiet står för i vissa frågor vilket ger slutsatsen att ”Båda dessa partier förespråkar var för sig en stollig ekonomisk politik. Sätt de i samma regering och Sverige skulle föras till ett ekonomiskt haveri.” Där både ordet stollig och haveri från olika håll klart bär det icke uttalade budskapet: Låt regeringsansvaret ligga kvar hos Alliansen. Målgruppen är stor. Ett ideologiskt tal talar alltid till de redan övertygade men med det utbildande anslaget bjuder Björklund även in andra som inte ännu förstått vad socialliberalism handlar om. I princip är det en inbjudan till alliansvänner samt tveksamma miljöpartister och socialdemokratiska väljare som tycker att Löfven går för långt åt vänster. Som avsändare är Liberalernas ledare trygg och självsäker, ärlig och självkritisk på scenen.

Argumentation

Folkpartisten tar tidigt problemformuleringsinitiativet genom följande inlägg i invandringsdebatten: ”Antalet arbeten är inte konstant. Fler med spetskompetens i vårt land innebär fler andra arbeten.” Och Björklund avslutar sektionen med: ”Det finns de som säger att invandringen till vårt land ska skäras ned drastiskt /…/ Till er har jag ett tydligt budskap: Sverige är och ska förbli ett land med öppenhet och medmänsklighet.”

Om du i din argumentation svarar på de sju frågorna: Vad? Vem? Varför? När? Var? Hur? Med hjälp av vad? kommer dina lyssnare lättare att kunna ta till sig ditt budskap. Det är exakt vad Björklund gör i följande stycke om arbetsrätten:

”Ska förändringar och omställningar fungera på ett socialt tillfredsställande sätt (varför) så måste det finnas trygghet i omställningen. Men den svenska arbetslöshetsförsäkringens konstruktion ger inte den trygghet vi önskar (vad). Taken behöver höjas så att fler får bättre inkomstskydd (hur) under den första tiden av arbetslöshet. Mer än en miljon svenskar väljer idag att stå utanför a-kassan (vem). De betalar ingen försäkringspremie därför att de tänker att arbetslöshet inte drabbar dem. (Var? I Sverige, underförstått.) Men för den som ändå blir arbetslös (när) så står det offentliga (med hjälp av vad) där med försörjningsansvaret likväl.”

När det handlar om att underbygga sina påståenden visar Björklund upp hela spektrat:
citat av Göran Persson: ”Jag är övertygad om att jag resonerade rätt, även om jag samtidigt insåg varför lärarna gjorde sådant motstånd. Den statliga kopplingen gav dem en högre status i förhållande till andra kommunanställda. Jag förstod deras motstånd, men det gamla systemet var dödsdömt.”,
exempel: ”Volvo och SKF i Göteborg hade aldrig lyckats utan Chalmers. Asea och Ericsson inte utan KTH. ”,
jämförelser: Vänsterpartiet kräver att Sverige ska ta bort de finanspolitiska regelverken – de som hindrar oss att likt Sydeuropa leva över våra tillgångar.”,
fakta/statistik som han driver till en slutsats: ”Kina ökar sina forskningsanslag med 20 %. Varje år. Indien utexaminerar 350 000 naturvetare och ingenjörer. Varje år. Med sådana länder kan vi aldrig mäta oss i volym. Det är inte bredden Sverige ska prioritera, utan spetsen.”

Och några betydelsebärande beteckningar smyger sig in lite här och var. Förutom redan nämnda stollig och haveri har vi jante, elitsatsningar, ointellektuell, olycklig och kollektivism. För att nämna några. Beteckningarnas kryper lätt under din radar och färgar budskapet du uppfattar. Undermedvetet. Om du inte medvetandegör dig förstås.

Stiliga figurer

”Jag tänker nu säga något ytterst kontroversiellt, så håll i hatten;” Det här gillar jag. Björklund bygger nyfikenhet genom att leda oss genom det som komma skall. Fortsättningen är dock inte lika lyckad: ”Det måste vara större löneskillnader mellan sjuksköterskan med tre, fyra års högskoleutbildning och undersköterskan utan högskoleutbildning, det måste vara större löneskillnader mellan den yrkesskicklige läraren som lyfter sina elever och den lärare som borde ha valt ett annat jobb. Det måste löna sig arbeta hårt! Det måste löna sig att prestera väl! Det måste löna sig att ta ansvar! Det måste löna sig att utbilda sig! Även i yrken där kvinnor dominerar.” Kraftfullt absolut, men ordet måste behöver vice statsministern sluta använda. Det har ingen positiv klang och betydelsen ”att göra något fastän man inte vill” är inget Björklund egentligen vill förmedla.

”Sitter man inte vid bordet, riskerar man att stå på menyn.” Björklund om vikten av utökat europasamarbete. För att bilder säger mer än orden de består av. När du talar i bilder (metaforer) kan dina mottagare läsa in mycket mer än du tänkt dig. Och när det inte spelar så stor roll för dig är det bara att lämna associationsbredden vidöppen. Som här.

”Den nyanlände ska mötas, inte med ett bidrag utan med frågan ”med vad kan du bidra”?” Vice statsministern om Alliansens förflyttning av ansvar för att integrera nyanlända invandrare från socialtjänsten till arbetsförmedlingen. Ordleken, paronomasi, ger en oväntad effekt som gör att våra hjärnor hajar till. Och så kommer vi lättare ihåg. Och parafraseringen av  Kennedy’s ”Do not ask what your country can do for you, ask what you can do for your country.” som vi listar ut gör att vi känner oss smarta. Och så gillar vi avsändaren som får oss att känna oss smarta lite mer.

Vi springer även över en motsatsfigur (dirimens copulatio) som byggs på formen inte-bara-utan-också: ”I framtiden ska svenska forskare inte bara dela ut nobelpriset. De ska också erövra nobelpris!”. Med bättre takt i anslaget hade poängen slagits in lite hårdare. För när något är välformulerat och gärna rytmiskt kommer vi lättare ihåg.

Talet har driv, det är fullt av liberal ideologi: öppenhet, medmänsklighet, jämställdhet, valfrihet och tolerans men det är nästan samma tal som Björklund höll i Almedalsparken ifjol. Det talet tyckte jag var otroligt bra. Och jag förstår att arbetsrätten, den ökade jämställdheten, forskningen, invandringsfrågan och skolreformerna fortfarande är de främsta politiska områderna som liberalerna arbetar för. Jag hade bara önskat att talet skiljt sig lite mer. När till och med stilfigurerna återanvänds känner jag att det är dags för ny talskrivarinput, även om de är effektiva: ”I gårdagens Europa byggdes murar. I morgondagens bygger vi broar.” Och avslutningen: ”1900-talet tillhörde socialismen. Men 2000-talet tillhör (social)liberalismen.”.

Trots mina kritiska ord är detta tveklöst ett av de bästa talen i Almedalen i år. Igen. Det är välformulerat, välbyggt och välgrundat i den liberala ideologin. Precis som ifjol.

Repeterar Camilla

Här kan du läsa årets Almedalstal av Björklund.
Här kan du läsa Björklunds Almedalstal 2011.
Här är min analys av talet 2011.
Här kan du se ett klipp om de sju frågornas metod.

 

One Comment

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.