Jessica Andersson är den andra personen som jag hjälpt finna sina ord i den här serien. Grunden fick vi ta dels via telefonsamtal, dels via hennes bok. Visst är det lättare när man kan träffas och prata, men med Jessica fungerade det alldeles ypperligt ändå. Här sitter vi på hennes hotell och äter frukost ihop för att finslipa det sista.
Vad vill personen själv ha med? Ett helt liv ska sammanfattas i några få stycken. Det gäller att välja ut och att välja rätt berättelser som får verka metonymeiskt för alla sår, alla motgångar, allt kämpande, vändpunkten och allt hopp.
Talet är bokat som 3,5 minuter i avsnittet. Det verkar inte spela någon roll hur mycket vi tajtar till och stryker bort. Vid framförandet tar det mycket längre tid än när vi tränar. Det är tunga ord som faller från deras läppar och för vissa av dem brister förmågan att tala vältajmat till själva framförandet. Känslorna överraskar oss alla. Ibland griper stundens allvar in och personen som talar vill väl, vill att publiken verkligen ska förstå och lägger därför in fler meningar, förklarar mer. Här ligger utmaningen i att lita på att talet är formen som bär budskapet.
Vad orkar personen tala om? Det är svåra livsöden vi möter i det här programmet och Jessicas är inget undantag. Just för henne strök vi det tyngsta avsnittet kort innan hon höll sitt tal för att orden var alltför tunga att få fram. Lyssna noga på det hon faktiskt säger. Lyssna efter det hon säger där emellan. Det är tungt ändå.
Jag återkommer med mer om själva talet när vi närmar oss hennes program,
lovar Camilla