Jag är en mycket stark förespråkare av att formen ska bära budskapet. När Inunder (Atlas) via Booked damp ned i min brevlåda blev jag alldeles lyrisk. Utan att ens ha öppnat boken. Titta på omslaget. Rubriken är tryckt på boken och skyddsomslaget gör den, som oftast, tillgänglig. En eloge till Parasto Backman som ansvarat för den grafiska formen.
Formen sätter även förväntningar på innehållet. En smart form förutsätter ett smart innehåll. Du kommer inte att bli besviken. Jag håller med författarinnan Ann-Marie Tung Hermelin när hon säger att ”Den som vill konsumera underhållning ska nog välja en annan bok.”. För så är det. Inunder finns något annat. Språket är flödande och går in och ut ur historian. Stundtals är detaljnivån nästan bedövande rik. Kanske för att döva smärtan. Inunder är en bok som gör ont på så många plan. Det är kanske därför den blir så intressant.
Tung Hermelin säger själv att: ”Ordet inunder kan tolkas på många sätt: inunder huden, gå under, undermening, ett under som i mirakel, vara inunder, underordnad, underbar, undermedveten, under bältet, under täcket, under mattan, in, under som en rörelse eller inunder som en plats eller ett tillstånd. Inunder finns alltid något annat.”. Det känns som om samtliga betydelser är representerade i hennes text som kräver sin läsare. Det är en fördel om du läser snabbt, ostört, i längre sjok. Handlingen pendlar snabbt mellan här och nu och det som redan varit. Och kanske skulle den ha vunnit lite på att utelämna några av tankespåren. Även om det är sant är kanske inte allt lika sannolikt. För mig blir det lite för mycket, men imponeras ändå.
Imponeras gör jag även över den kortfilm som marknadsför innehållet:
Ann-Marie Tung Hermelin: Inunder from Ann-Marie Tung Hermelin on Vimeo.
Rekommenderar gör Camilla