”Alla må vara välkomna på Friskis. Det innebär inte nödvändigtvis att allt är välkommet.”

Det du just läste var slutorden på Mattias Wising Bondes ledare i nyaste numret av Friskispressen. Så fort den passerade mitt digitala flöde kastade jag mig över texten. Den innehåller nämligen en stilfigur som jag vill identifiera.

Det finns stilfigurer och sedan finns det stilfigurer. Gemensamt har de allihopa att de gör texter vackrare, mer lättillgängliga och mer minnesvärda. För hjärnan gillar mönster. Och att lösa koder.

Alla är välkomna men inte allt.

Refractio.

Först tänkte jag att det kanske är ett refractio. Men det kan det inte vara. För ordet ”allt” är inte en annan betydelse av ordet ”alla”. Tyvärr, för refractio är annars en så smart stilfigur. Jag har bloggat om den förut: refractio.

Motsatsfigurer.

Sedan tänkte jag att det kanske är en motsatsfigur. Jag tittade särskilt nära på enantiosis (inkonsekvens) men insåg snabbt jag var fel ute. Jag försökte också med paradoxos (mot-det-förväntade, självmotsägelse) men jag tror det faller på att ”alla” ändå refererar till personer och ”allt” till allt annat.

Nej, mina ögonlock faller tunga ned. Jag får helt enkelt ta upp spåret en annan dag. Om inte du vet förstås – då tar jag tacksamt emot din kunskap i kommentarsfältet.

Konstaterar Camilla

Jag vill låta smartare!
Strålande, bara att signa upp >

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.