Socialdemokraterna tal Almedalen 2019

Posted by | juli 07, 2019 | Almedalen, Tal | No Comments

Finansministern för Socialdemokraterna Magdalena Andersson höll igår sitt tal i Almedalen.

Enligt finansminister Andersson är syftet med socialdemokratin att jämna ut möjligheter och sprida framgångar, öka tryggheten för tidigare generationer samt bekämpa klyftor och ojämlikhet. Det är hennes lösning på hur det starka framtida samhället byggs. Det är hennes varför; varför hon drar in alla skattekronor; varför hon väljer att vara en del av Socialdemokraterna.

Budskap och målgrupp för finansministern för Socialdemokraterna.

I talet återfinns två huvudsakliga budskap. Det ena är att arbete åt alla bygger välfärd och skapar jämlikhet. Det andra att välfärd mot skattesänkningar består som konflikt i svensk politik. Och hon håller sig till de ämnen som kärnväljarna inom socialdemokratin vill höra.

Jag har länge undrat vad det är som driver Andersson rent politiskt. I gårdagens tal fick jag mitt svar. Den till sättet avskalade, korrekta finansministern gick igång på Almedals-scenen och höjde rösten vid ett enda tillfälle. Ett. Det var när hon efter ett crescendo av åtgärder mot skatteplanering ropade ”För solidariteten – mot rofferiet”.

Argumentationen hos finansministern för Socialdemokraterna.

Och det märks i hur finansministern bygger sin argumentation.

”Det är /…/ ilskan som föder kampen.
Men det är drömmarna som leder vägen framåt.
Socialdemokratin är och förblir en frihetsrörelse.”

Andersson argumenterar sedan nästan genom hela talet på det klassiskt retoriska sättet påstående + bevis. Ofta i de upprepade konkretiserande exemplens format. De förstärker visserligen budskapet, men se upp för svagheten: Om något exempel inte är korrekt, eller inte upplevs som relevant av målgruppen, försvagas poängen. Här kommer ett exempel på vad som döljer sig bakom ordet ”välfärdsmiljarder”:

”Det är förskoleläraren som ger den trotsiga tre-åringen en extra lång kram efter en jobbig morgon.
Det är undersköterskan som håller i handen tills morfinet börjar verka.
Det är Moses som kommer till min mamma Birgitta och hinner sitta ner och prata lite om vädret.
Det är cancerkliniken på Sunderby sjukhus, bespisningspersonalen på Gällö skola och arbetsterapeuten på Granbackens äldreboende.
Vi vet alla vilka de är.
Vi träffar dem varje dag.
Det är ni som ger trygghet.
Det är ni som skapar världsledande jämlikhet.
Det är ni och vi tillsammans som skapar ett starkare samhälle!”

Se hur hon låter en individ inom ett yrke generalisas till att verka för alla. På temat en för alla, alla för en. Först talar hon om individen för att senare tala till kollektivet. I formatet trippla trikolon (tretal). Det är riktigt snyggt.

I en annan del av talet ser vi också hur de konkretiserande exempel får jobba för att bära finansminister Anderssons budskap.

”Men det finns också de som får enorma kapitalinkomster /…/ Men blir inte deras föräldrar gamla? Kör inte de bil på svenska vägar? Och vem betalade deras egen skolgång? Har de inte rent av byggt sina framgångar på utbildning, infrastruktur och gemensamma försäkringar betalade med skattemedel?”

Och om de vore de enda relevanta frågorna att ställa i den här frågan är vi väl ingen som skulle säga nej? Men det är det inte. Styrkan i argumentationen är samtidigt svagheten.

Troper, stilfigurer och semiotiska beteckningar av finansministern för Socialdemokraterna.

Det är inte bara hur man strukturerar argumentationen som avgör hur ett budskap mottas (även om betydelsen av struktur i min bok inte går att underskatta). Det gör även formuleringarna. På vilket sätt försöker Andersson få formen att bära budskapet? Låt oss titta närmare på några citat.

”Alla som kan arbeta ska arbeta.”

Det är enkelt skrivet och enkelt att förstå. Men det som borde vara oprovocerande provocerar. Allt genom den lilla detaljen ska. Jag gillart.

”Det blev uppenbart hur lätt det kan gå snett. Att det är svårt att vara människa, men att man är människa ändå.”

Den inledande assonansen – att orden rimmar – skapar gillande och underlättar att orden associeras ihop vilket i sin tur leder till ökad acceptans för budskapet. Den avslutande meningens motsatsfigur kategpriseras möjligtvis som en khiasmus – begreppsvändning – och det spelar ingen roll; det är en underfundig formulering som skapar identifikation.

”Sverige behöver fler sommarjobb och fler vägar in på arbetsmarknaden.
Fler väckarklockor som ringer tidiga sommarlovsmorgnar.
Fler rufsiga tonåringar som står vid diskbänken och knåpar ihop sin lunchlåda.”

Här vill jag trycka på uppräkningens makt (som är stor). Funktionen av den sammanbindande beteckningen ”fler” är densamma som i föregående stycke, men uttrycks här på ett annat stilistiskt sätt.

”Ändå har alla de konsulter som erbjuder ljusskygga skatteupplägg gott om uppdrag.
Ändå slussas pengar ut ur landet och placeras i skatteparadis. /…/ Jag tycker att det minsta vi kan begära – den rena skamgränsen – är att alla åtminstone betalar den skatt som svenska folket i DEMOKRATISK ordning har beslutat.”

Med tanke på som verkar ha gjort att Andersson blev socialdemokrat är det inte konstigt att vi hittar de starkaste och i det här fallet de mest negativa beteckningarna i talet i stycket som handlar om laglig skatteplanering. Här dryper föraktet starkt genom tecknen som konsulter, ljusskygga skatteupplägg, slussas ut, skatteparadis och den rena skamgränsen. Observera att hon inte argumenterar utan bara påstår, bara tycker.

Ӏr det svaret till den misshandlade kvinnan, till tjejen som blir trakasserad?
Att hon valde fel.
Fel kjol.
Fel jobb.
Fel man.
Så länge det har funnits feminism har det funnits en så kallad ny feminism.
Och den har alltid varit fel ute.”

Jag gillar när man leker med orden och låter dem delvis förändras i betydelse allteftersom budskapet byggs. Här gör socialdemokraten Andersson en strukturell koppling mellan sin, socialdemokraternas och vänsterns feminism till högerns, kristdemokratens och Ebba Busch Thors. Och slutsatsen blir?
Att gammal versus ny egentligen är rätt versus fel.

”Jag är stolt över det.
Men är jag nöjd? Icke!”

Om Andersson valt att parafrasera musikern Sundström, statsministern Persson eller finansministern Nuder är oklart. Men att hon vill anknyta till en tidigare socialdemokrats arbete är underförstått. Problemet med oklara parafraseringar (att man återanvänder något som redan sagts men med en viss förändring som skapar en kodknäckande och statusöverförande upplevelse hos oss mottagare) är att förvirringen minskar den överförda styrkan till det egna budskapet.

Framförande av finansministern för Socialdemokraterna.

Genom hela talet saknar jag genuiniteten i det som sägs. Det blir ofta så när man läser ett tal utan att kunna det utantill. Och särskilt distanserande blir det när man läser ett tal skrivet i skriftspråk. Även om innehållet är engagerande lyfter inte orden. Hon har blivit bättre på att hålla tal, men än så länge kan jag konstatera att jag varken är stolt eller nöjd över Sveriges finansministers framträdande. Om detta är socialdemokraternas påläggskalv till partiordförandeposten ser jag fram emot att nuvarande partiordförandens vanligtvis skickliga talskrivare får ta över hennes talskapande framöver. Det skulle både vi som lyssnar och socialdemokraterna som avsändare tjäna på.

Avslutningsvis

Nu kanske jag låtit överdriven i mina ord. Som vanligt har jag låtit min analys av talet genomsyras av den tonalitet jag uppfattat. Idag har jag valt att välja ut delar av talet och analysera dem som vore de inte tagna ur sin kontext. Jag har bemödat mig om att skriva tydligt och enkelt skriftspråk. Jag har även avhållit mig från att försöka få dig att skratta, för det är allvarliga frågor som diskuterats. Dessutom har jag varit hård i mina uttalanden.

Det var medvetet från min sida. Mitt syfte är som alla andra dagar här i Almedalen att få dig att tänka till på hur formen, orden, bilderna etc. används för att påverka dig.

Magdalena Anderssons tal kan du läsa och se i sin helhet hos Socialdemokraterna.

Och jag skrev redan förra året ett inlägg om talskrivarens ansvar och Almedalstalen. Jag när fortfarande en förhoppning om att nå fram med mitt budskap – för vi som lyssnar är vi som röstar och vi är värda bättre.

Analyserar Camilla Eriksson, som jobbar på den matematisk-semiotiska analysen. Håll utkik! Jag återkommer med den.

Var den här analysen intressant? Följ Retorikiska i sociala medier så minskar du risken att missa något.
Retorikiska på facebook Retorikiska på twitter Retorikiska på LinkedIn Dekonstruerat på Instagram

Leave a Reply

Your email address will not be published.