Språk

Kan man tänka utan ord?

By 9 mars, 2016 mars 11th, 2016 4 Comments

”Mitt språks gränser betyder min världs gränser.”

Citatet kommer från filosofen Ludvig Wittgenstein. Han har tydligen även sagt ”Det man inte har beteckningar för kan man inte diskutera”. Det är ett bra utgångsläge.

Vi säger att vi formulerar våra tankar. Stämmer det? Om vi antar det säger vi även att den som inte äger många ord är fattig i tanken. Om vi inte har ord – kan vi då tänka?

Låt oss göra ett tankeexperiment: Om du sluter dina ögon när du läst klart den här meningen, kan du då förnimma en doft, en parfym eller minnas känslan av att falla som i en bättre berg-och-dal-bana eller för den delen känslan av att nästan svimma av en kyss?

Behövde du ord för att framkalla dessa minnen? Förmodligen inte. Alltså behöver inte tankar vara av språklig karaktär.

Vi gör ett till tankeexperiment: Om du ska förstå en händelse, är det lättare att få tänka i känslor/dofter/smaker eller i ord?

Jag tror att vi är överens om att utan orden blir vi starkt begränsade i hur vi kan uppleva och utforska världen. Naturligtvis är detta ett område som attraherat forskare under en lång tidsrymd. Lika naturligtvis är de inte överens. I vilken utsträckning formar då språket våra tankar och vår verklighetsuppfattning?

Den ena ytterligheten handlar om att tankarna är totalt underställda ordets makt. Vi stannar här en stund. Om dessa forskare har rätt betyder det att ju fler ord vi kan desto fler tankar har vi förmåga att tänka. Vad blir konsekvensen av det? Jo, att vi blir smartare och smartare ju fler ord vi kontrollerar. Och att vår språkliga nivå även styr hur vi uppfattar världen.

Den andra ytterligheten inom forskningsvärlden menar att det finns ett universellt språk för våra tankar som dessutom är medfött. Om detta stämmer så är våra tankar oberoende av vårt ordförråd.

Ytterligheter har sällan rätt inom akademin. Och definitivt inte utanför. Säg att vi hamnar någonstans däremellan. I så fall är ord makt.

Mats Myrberg (professor i specialpedagogik) och Ingvar Lundberg (professor i psykologi) hävdar att vi har lärt oss nio av tio ord från skriven text. En sjuåring har ett ordförråd på ca 5000 – 7000 ord. Vi jämför det med en sjuttonåring som läst och/eller lyssnat regelbundet till texter sedan barnsben: de har ca 50 000 – 70 000 ord i sitt ordförråd. Om barnet växer upp utan att regelbundet läsa eller lyssna till texter kommer hen endast ha tillgång till ett ordförråd på ca 15 000 – 17 000 ord. Vad betyder det här för den vuxne?

Myrberg och Lundberg menar att ”en vuxen behöver ett ordförråd på minst 50 000 ord för att klara sitt dagliga liv, för att hänga med i nyhetssändningar och för att kunna förstå normal tidningstext, instruktioner och anvisningar vi stöter på i livet.”

Inom socialpsykologin har man även funnit att människor som har ett flexibelt och varierande ordförråd uppfattas som intelligentare av sin omgivning. Känns som ett gäng fördelar med ett stort ordförråd, eller vad tycker du?

Läs för dina barn. Läs för andras barn. Läs för andras skull och läs för din egen.

Uppmanar Camilla

Jag vill låta smartare!
Strålande, bara att signa upp >

4 Comments

  • Anders skriver:

    Tror helt på det där. Och tyvärr att det fungerar omvänt – när jag tänker på engelska förlorar jag lite av min skärpa. Även om jag talar och skriver flytande så når jag aldrig upp till samma nivå som på mitt modersmål. Och skulle jag tvingas tänka på tyska hade jag nog behövt en assistent för att klara vardagen. 🙂

    • Camilla Eriksson skriver:

      Jag håller helt med. Så fort jag byter språk tappar jag i formuleringsförmåga. Dessutom byter jag sätt att kommunicera. Och eventuellt hur jag tänker. Kanske ett annat inlägg? Ler Camilla som tackar för dina ord.

  • Mycket intressant.
    Fast det finns ytterligare en aspekt och den är – behöver vi ett språk för att kunna språket bättre?
    Jag har en son med autism och språknedsättning. OBS ej utvecklingsstörd (full kognitiv förmåga). En del av hans svårigheter hänger ihop med att han har haft svårt att utveckla sitt kommunicerande och sitt språk – eftersom det är svårtillgängligt för honom.
    Så är språklig förmåga självgenererande?

    • Camilla Eriksson skriver:

      Intressant vidareutveckling Gunnar. Jag tror att det ligger mycket i din sista mening. Jag tror att det är så att språklig förmåga är självgenererande eftersom ju oftare du triggar en viss nerv att bära ett visst budskap desto bättre blir klustret på att förmedla just detta.
      Tackar för dina tankar göra Camilla.

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.