Associera mera.

Associative propertiesDet här med associationer. Hjärnan gillar att associera. Om du lämnar ett avstånd, ett ofullständigt mönster, kommer hjärnan att slutföra det. Visst är det lite läckert?

Det är därför det är bättre för dig om du ”stannar innan” när du ska berätta din historia. Beroende på din målgrupps förståelse för ditt budskap och dess konsekvenser kan du välja att stanna längre eller kortare innan. Tänk en cirkel. Tänk att en pil följer klockans timmar. Ibland stannar du 21.00 och ibland 23.59.59. Du sluter aldrig cirkeln. För det kommer dina lyssnare att göra åt dig. Om du låter dem.

En annan sak med associationer är att hjärnan lätt, gärna och ofta vill sticka iväg på ett annat äventyr. Nu när du vet det blir det lättare för dig att hålla kvar din målgrupps fokus på dig.

Fladdra.

Har du lyssnat på en uppspelt person någon gång? Då vet du. Om inte så kan det låta så här:

Där satt vi, på bästa platserna högt över planen men ändå nära. Så nöjda med att vi fick tag i biljetter. Och det var inte lätt vill jag lova. Jag satt framför datorn när de släppte biljetterna. Exakt klockan 11.00. Såklart var jag inloggad. Det tog ändå 14 minuter innan jag fick okej på bokningen. Nåväl, spelarna liksom flög över planen. Har du sett när de verkar flyta i sidled? Det ser helt sjukt ut. Och då ringer telefonen. Jag försöker förklara för vem det nu än är som ringer, det var dolt nummer – hur tänkte de där? att jag inget hör för att jag sitter på kvartsfinal i hockey uppe i Gävle. ”Skriv ett sms istället för jag ser inte vem som ringer”. Och en minut senare, precis när en liten tjej sjöng nationalsången, du skulle ha hört hennes pipa! Helt otroligt, bröstklang hela vägen upp utan att passera skarven.  I alla fall, då får jag ett sms som sa …

Jämför den historian nu med följande:

Jag satte mig i bilen, justerade stolen och fäste säkerhetsbältet. Sedan kollade jag att den vänstra backspegeln stod rätt. Efter det kollade jag att den högre backspegeln var korrekt riktad. Slutligen säkerställde jag att mittspegeln stod i rätt vinkel för att jag skulle kunna se rakt bakåt under färden. Jag böjde mig ned för att se var jag skulle föra in nyckeln. Med vänster fot trampade jag ned kopplingen och sedan förde jag handen mot nyckeln, pressade in den i låset och vred om. Sedan släppte jag sakta upp kopplingen samtidigt som jag pressade ned gaspedalen med den högra foten och bilen började röra på sig. När jag hade konstaterat rullning pressade jag återigen ned kopplingen med den vänstra foten och förde höger hand till växelspaken för att växla upp till tvåan. Efter några sekunder var jag uppe i tillräcklig hastighet för att lägga högerhanden på växelspaken och efter en korrekt nedpressning av kopplingen kunde jag föra in tredje växeln …

Reagerade du olika på dessa texter? Gick den ena fortare att läsa än den andra. Vad är det som skiljer?

Den första kastar sig mellan tider, scenarios och bilder medan den andra beskriver samma sak, steg för steg, för ointressant steg.

Du lockar din lyssnare genom att locka deras hjärnor; åtminstone se till att de stimuleras tillräckligt för att inte somna. För det behövs oväntade brott i associationsbanorna. Röd tråd javisst. Men glöm inte bort att komma ihåg att lite sidosnack under biofilmen faktiskt gör den bättre. (Jo, så är det.) Och nu vet du varför.

Retas Camilla

One Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published.