I veckan kom jag över ovanstående i mitt twitterflöde. Och nej, retrosexuell finns ännu inte upptaget i Svenska Akademins ordlista. Men det kan bli. Problemet i det här fallet är att om du inte har en ren, rak och tydlig betydelse som du kan förmedla OCH som mottagare lätt associerar till – tänk en gång till.
Intresserad som jag blev av detta nyskapade begrepp, denna neologism, började jag fråga andra vad de associerade beteckningen med.
Retrosexuell, det är som det var förr i tiden. Tråkigt. Jag tänker missionärsställningen, sa en tillfrågad.
Retrosexuell. Det är att tycka att kärlek bara ska vara mellan en man och en kvinna. Förlegat om du frågar mig, sa den andra.
Vad tänkte du?
Oavsett så handlar detta om ett nyskapat ord, en neologism. Wikipedia beskriver en neologism som följer: ”(grekiska neos ”ny”, ”nymodig” och logos ”ord”, ”lära”) eller nyord (av ny och ord) är ett nybildat språkligt uttryck eller ett gammalt ord/uttryck använt i ny betydelse.”
Fördelen med att skapa egna ord är att de sticker ut. Säger du nej till uppmärksamhet för din kommunikation? Inte precis. Inte jag heller. För även om mitt företagsnamn trasslar sig igenom vissas munnar så väcker det nyfikenhet. Hjärnan fastnar på det konstiga ordet och du läser det igen. För hjärnan förstår inte omedelbart och sådant gillas inte. Sedan knäcker du koden och känner dig smart. Vilket du överför på mig eftersom det är jag som får dig att känna denna positiva känsla. Så fungerar vi också. Rent kommunikationspsykologiskt.
retorikiskar Camilla