Det är en förberedd man, Ulf Kristersson (Moderaterna), som går ut på scenen. Förberedd på innehåll men inte hur han kommer att känna sig. Vi kunde höra hur adrenalinet rusade i rösten hans. Kanske parafraserar han det berömda citatet ”one small step for (a) man, one giant leap for mankind” när han inleder med att säga att detta kanske är ”lite, lite större upplevelse för mig än för resten av mänskligheten”. Han adresserar det uppenbara, avväpnar oss och vi skrattar. Med honom. En emotionell öppning som gör oss mer mottagliga för vad som komma skall.
Det behövs. För det här är ett viktigt tal. Syftet med det här talet är uppenbart och självklart på samma gång: Ulf Kristersson behöver visa att han är rätt man att leda vårt land. Det är han som ser de problem och utmaningar vårt samhälle står inför. Och det är han som som sitter inne med de lösningar som kommer att ta vårt samhälle, vårt land, till en bättre morgondag.
Moderaterna och argumentationen.
Varje talare behöver alltid få publiken att känna trovärdighet för sak och person. Vi kallar det inom retoriken för etos. Och Kristersson vet hur man bygger det. Låt oss titta lite närmare på stycket om barns förutsättningar och möjligheter.
Att bygga etos i en fråga är avgörande, helt essentiellt faktiskt, för att du som mottagare ska överväga att göra talarens budskap till ditt. Redan i inledningen visar han på betydelsen av området han är på väg att prata om.
”Att skydda våra gränser och värna demokratin är en av statens mest grundläggande uppgifter. Det finns en till.”
Och så här fortsätter han: ”Jag har själv genom åren jobbat mycket med de här frågorna. I olika roller:
I början på 2000-talet, som styrelseordförande i Adoptionscentrum … Sedan var jag socialborgarråd i Stockholm … Och som minister på Socialdepartementet såg jag hur …” Det stavas erfarenhet, många timmar av att kontemplera och exekvera på dessa frågeställningar.
Varför är just ungdomars skilda förutsättningar och möjligheter viktigt för moderaten Kristersson? ”När arbetslöshet och bidragsberoende, missbruk och skolmisslyckanden går i arv från en generation till nästa. Det måste vi bryta! Det är orättvist. Och det är orättfärdigt.” Problemställningen konkretiseras men det är viktigt att inte stanna där. Dessa visioner, högtflygande planer om du så föredrar, måste förankras i myllan. Visionen måste konkretiseras och utmynna i politiska genomförbara förslag.
Man kan stanna innan eller så kan man vara tydligt uttalad: ”Vi har konkreta förslag:”. Lägg på ytterligare problematisering och patos som följs av dessa utlovade förslag: ”Så mer matte och mer svenska. Och mer ordning och reda i klassrummen. Riktiga kunskaper som mäts och följs upp innan det är för sent.” Tänk påstående + bevis.
Vi ser upp till ledare som bygger sin argumentation på ett större mål, en vision för framtiden. Kristersson syntetiserar detta i sitt avslutande stycke. ”Jag vill ha ett samhälle där alla av egen kraft – men ofta med andras hjälp – från nästan ingenting kan ta sig nästan hur långt som helst. Där det är egen ansträngning som avgör hur det går. Inte klass, inte kön, inte klan.”
En talare måste även väcka känslor – patos. Kristersson säger visserligen saker som ”Det som oroar mig allra mest är” och ”Vi borde därför ha högre förväntningar på de barn som har föräldrar som inte själva kan hjälpa till – inte lägre. För dem är ju skolan den allra viktigaste språngbrädan ut i livet. Kanske den enda.”. Men det räcker inte bara med att säga rätt saker. Det måste också sägas på rätt sätt. Jag hade gärna sett mer av känslorna i själva tonen och drivet. Jag menar inte att moderatledaren bör ägna sig åt svulstiga formuleringar framförda som vore det en poetryslam. Jag menar att han behöver ägna mer tid åt att nyansera sin röst och låta den följa orden, bära orden, i betydligt högre utsträckning.
Moderaterna och ordningen.
Precis som jag skrev om inför Almedalen följer Kristersson trenden från i fjol och talar inledningsvis om skrämselpropaganda. I övrigt håller han sig till den uttalade dagordningen som han inleder talet med att redogöra för, statens mest grundläggande uppgifter, under parollen Rättigheter – Skyldigheter – Möjligheter. Och därigenom låter han den moderata ideologin utgöra ramverk för det viktigaste talet inför valet 2018.
Istället för att följa retorikens klassiska ordning om att inleda med etos (trovärdighet) följt av logos (nytta) och avsluta med patos (känslor) gör Ulf Kristersson nästan det omvända. Han inleder med skrämselpropagandan (patos), väljer att fokusera på etosdrivande budskap i mitten av talet (barn och ungdomars förutsättningar och möjligheter) för att avsluta med logos – nyttan med att välja honom som statschef.
De redan övertygade applåderar. Vi andra är fortfarande inte så logiska utan zoologiska.
Moderaterna och de stiliga formuleringarna.
Vi börjar med några av de enkla stilfigurerna. Det kanske låter som att jag föraktar dessa, att jag uppfattar dem som banala, men så länge som dessa stilfigurer inte överutnyttjas bär de effektivt budskapet i formen. För de hjälper oss att komma ihåg. Vad kommer du bäst ihåg från moderatledarens tal?
”Där det är egen ansträngning som avgör hur det går. Inte klass, inte kön, inte klan.” Här får oppositionsledaren in en jackpot gällande multipla stilfigurer koncist komponerade: Det är en trikolon (tretal), en anafor (meingar börjar på samma sätt), formuleringarna ökar i engagemangsgrad (klass är svagare än kön som i sin tur är svagare än klan.) dvs. ett klimax och vi får även in en assonans (meningarna och orden däri låter på samma sätt). På vilket sätt är detta viktigt för dig kära läsare av min analys? Rytmer, bilder, mönster hjälper din hjärna att komma ihåg vad talaren förmedlar.
”Har man besökt stora barnhem i Kina, Indien och Albanien så vet man att barnhem – det är inga hem för barn.” Denna korsställning var särskilt effektfull eftersom båda betydelsebärande beteckningarna (ord med innevarande kraft) anspelar på starka känslosträngar – hem och barn.
”Och svenska företagare måste uppskattas mer än de beskattas.” I denna assonans känner jag igen mig. Jag blev i det närmaste förryckt av lycka. Vilket är nog så viktigt för en partiledare ute på valfiske.
Kvällens vinnare av twitterligan? Otvetydigt: ”Utan en intellektuellt hederlig vänster hade jag aldrig blivit aktiv moderat. Jag gillade dem – de hade bara fel. ”
Och så vill jag ge ett tips. När du kan göra en stilfigur måste du göra det. Här finns exempelvis ett missad möjlighet: ”Men det handlar ytterst om respekt för polisyrket. Att samhället aldrig accepterar hot, kränkningar och våld mot de kvinnor och män som i uniform försvarar vår demokrati. Att vi står upp för dem.”
Mitt förslag: ”Men det handlar ytterst om respekt för polisyrket. Att samhället aldrig accepterar
hot, kränkningar och våld mot de kvinnor och män som i uniform försvarar vår demokrati. De har alltid stått upp för oss. Nu är det dags att vi står upp för dem.”
Moderaterna och semiotiken.
Kristersson lånar många bilder från försvaret. Moderaternas politik för Sverige likställs med en krigsföring. ”Vi kommer jaga er med den fulla kraften i vår demokrati.” ”Personer och organisationer som vill påverka samhället med våld kan inte mötas bara med åsikter och motargument. De måste också mötas med demokratins rätt till självförsvar.” Förutom att detta är en stilfigur som heter dirimens capulatio (inte bara X utan även Y) så har alltså det abstrakta begreppet demokrati plötsligt och oväntat rätt till självförsvar. Och det finns fler formuleringar som följer samma linje: ”Det måste bli brottsligt att engagera sig i organisationer som använder hot och våld för att störa eller störta vår demokrati.”, ”Men inget vore mer förebyggande än att krossa de kriminella gängen. ” ”Samhällskontraktet måste nå fram även till de barn som lever i riskzonen.” Med flera.
Här kommer mitt problem med detta tema: Sverige är inte i krig. Vi är heller inte i ett katastrofläge. Jag tror att statsministerkandidaten genuint och ärligt vill visa att han ser de problem och utmaningar vårt samhälle står inför. Men det går att förpacka det på ett annat sätt. Ett sätt som inte målar upp vårt samhälle som något mörkt och hotfullt. Även om det är mer bekvämt för moderaternas oppositionsledare att få komma utifrån och leverera smarta, konkreta och efterlängtade lösningar.
Den andra semiotiska aspekten jag tänkte medvetandegöra dig om i dagens retoriska analys är moderatledarens nyttjande av gammeldags uttryck. ”När arbetslöshet och bidragsberoende, missbruk och skolmisslyckanden går i
arv från en generation till nästa. Det måste vi bryta! Det är orättvist. Och det är orättfärdigt.” och i exemplet ”Allt det som bryter det sociala arv som annars blir en kvarnsten.” samt ”Och jag själv kommer göra allt jag kan för att våra idéer ska få maximalt genomslag. In i kaklet, brukar jag säga.”
Det stora problemet med gammaldags uttryck är just att de kommer från en svunnen tid. Konnotationerna som orden bär är rena rama motsatsen till nyfikenhet, innovation och framtid. Men det kanske är en man som talar som man alltid har gjort som skapar den nödvändiga trygghet och stabilitet som Sverige vill ha och behöver. Åtminstone om moderaternas Kristersson själv får välja.
”Reformer tar tid. Tro mig, jag vet – jag har gjort det förr. Därför måste man börja omedelbart. Och nästa regering kommer inte vila sig i form.”
Avslutningsvis.
Nu kanske jag låtit överdriven i mina ord. Som vanligt har jag låtit min analys av talet genomsyras av den tonalitet jag uppfattat. Idag har det bl.a. handlat om att upprepa genom att säga samma sak sägs på flera olika sätt. Alternativt har jag sagt samma sak sägas på fler sätt än ett. Jag har även tryckt in ordet ”måste” överallt jag funnit en plats för det. och så har jag förklarat vad det är jag kommer att prata om, och varför det är viktigt för dig. Dessutom har jag vinnlagt mig om att använda vedertagna uttryck och ett äldre sätt att uttrycka saker och ting på. Det var medvetet från min sida. Mitt syfte är som alla andra dagar här i Almedalen att få dig att tänka till på hur formen, orden, bilderna etc. används för att påverka dig.
Ulf Kristerssons tal i årets Almedal kan du läsa och lyssna på i sin helhet hos Moderaterna.
Analyserar Camilla Eriksson, Retorikiska