Partiledartal Almedalen 2014 Stefan Löfven.

Socialdemokraterna inledde årets politikervecka i Almedalen. Det var en taggad Stefan Löfven som lät sin stämma ljuda genom grådiset och syftet med talet är odiskutabelt. Jag tar det direkt från valledare Jan Larssons egen mun: Vi är ett regeringsdugligt parti. Vi behöver presentera mer detaljerade förslag samtidigt som vi pratar framtid och vad partiet vill på sikt. Vi är Framtidspartiet.

Och pratade visioner gjorde Löfven. De mål som är uppställda i Socialdemokraternas Framtidsplattform är att Sverige ska ha den lägsta arbetslösheten i Europa 2020, att inom tio år ha en jämlik skola som tillhör de fem bästa inom EU och att inkomstklyftorna ska minska genom investeringar i jobb och välfärd.

Detta hörde vi. Men nivån genom hela talet med få undantag var alldeles för abstrakt. Ta bara följande formuleringar:

”Vi ska ta ledningen globalt, och visa världen att vill ni se hur det hållbara samhället ska byggas – se till det smarta, solidariska landet i norr. Det finns inget bättre sätt att investera för framtiden, än på de sätt som ger hopp om en hållbar frihet till våra barn.”

”Men vet du att utmaningarna är gemensamma – gör som oss. I investera i varandras kompetens. Du ska aldrig tvingas sänka ditt arbetes pris, men alltid kunna höja din kunskaps värde. Vänner, vi väljer den väg som skapar hopp och framtidstro!”

Och det finns många fler passager på den här nivån.

Vem är det man vänder sig mot när man talar på det här sättet? Larsson själv utvecklade tankarna kring Socialdemokraternas målgrupp i morgonens podcast #retpod. Det handlar om kärnväljarna och de få procenten som på riktigt velar mellan Alliansen och de röd-gröna.

Budskapet behöver dock inte analyseras – Löfven säger det rakt ut.

”Och för detta är vi beredda att bilda en handlingskraftig regering. /…/Det kan kräva samarbete över blockgränserna. Jag är redo att ta det ansvaret. Jag vet att ni också är det. Ingen blockprestige kan vara viktigare än Sveriges framtid!”

Som avsändare är partiledaren mestadels genuin, trygg och trovärdig. Dessvärre har inte tonaliteten riktigt synkat ännu. Framförallt märks detta för oss som såg honom tala. Han tittar ofta ned i sitt manus. Talet, fraserna, formuleringarna är inte internaliserade. Problemet med detta blir att han tappar i just genuinitet, trygghet och trovärdighet. För han pratar inte – han talar. Det var skriftspråk som kom ut ur munnen utan att omvandlas till talspråk. Ur twitter- och facebook-flödet nås jag av kommentarer i stil med ”Ser oppositionsledaren hålla ett tal som är skrivet för en demagog, men framfört av en teknokrat.” Jag håller med.

Argumentationen.

Löfven använde ofta formatet påstående + bevis. Ett bevis som användes flera gånger var citat. Först när han talade om jämställdheten fick Marie Shear definiera feminism: ”Feminism är den radikala uppfattningen att kvinnor är människor.” Och i slutet använde den socialdemokratiske partiledaren sig av prästen Dietrich Bonhoeffers ord om optimism: ”Optimism är … en kraft som inte släpper ifrån sig framtiden till pessimisten, utan tar den i anspråk för hoppet.”

Men mycket oftare använder sig Löfven av greppet att det vi sätter ihop associeras ihop och upplevs sedan att höra ihop. Och han gör det med allitterationer och assonanser. (Nu föregår jag lite min egen struktur, du fattar snart poängen.)

”Vill du strida ska vi finnas vid din sida.” och  ”Vinstjakt är inte värdigt vår välfärd.” Du är med, eller hur?

I vilken ordning?

Martin Luther Kings ordning. Om du går in och läser hela I-have-a-dream-talet kommer du att hitta både klockorna som ringer för rasism, systrar och bröder, hoppet och friheten.

Stiliga figurer.

Som helhet spretar talet. Som stycken är det välskrivet. Jag gillar att det har förts in humor i talet. Som när Löfven får prata om hopp medan Reinfeldt gör påhopp. Och Löfvens ”adjö”. Mitt enklaste skrattet kom vi ”Vi har hela listan!”.

Och jag vänder mig mot mängden klichéer som bara faller platt. Varför används de? För att verka identitetsskapande? För att målgruppen ska känna igen sig och tycka att Löfven ”pratar som jag”? För att målgruppen inte tros om mer? Jag tänkte lyfta några olika slags exempel på vad jag menar.

Vi börjar med bilderna.

”Det var den mörkaste tiden på året. Men när vi möttes i Kärrtorp för att manifestera mot rasismen, då kom solen fram.”
”Här finns nyckeln …”
”Det blåser en välfärdsvind över Sverige.”
”Vård ska aldrig ges efter plånbok, utan efter behov.”
”Tillsammans lyfter vi varandra.”
”Lägger vi våra barns framtid i lärarnas händer, ska de händerna vara starkaste Sverige kan skapa.”

Och jag skulle kunna fortsätta.  Jag är djupt besviken. Ni kan bättre. Jag ser fram emot en uppryckning till sommartalet i augusti.

Så, låt oss tala om roligare saker: mönstren.

Vi börjar med motsatserna som i detta stycke både är uttalade och invävda i texten: ”Det är själva antitesen till den solidaritet som gjort Sverige starkt. Det är ett förbannat uppdelande i vi och dom, starka och svaga, syndabockar och särintressen. Och resultatet går att sammanfatta i sex ord: Arbetslösheten steg. Skolresultaten sjönk. Välfärden brast.”
Sista tre meningarna är särdeles stiliga. Först går vi upp – fast vi ville ned. Sedan går vi ned när vi ville upp. Och till sist uppnår vi antiklimax.

Ett annat välkänt mönster är följande:  ”Du ska aldrig tvingas sänka ditt arbetes pris, men alltid kunna höja din kunskaps värde.” Känner du igen det? ”That’s one small step for man, one giant leap for mankind.”  Aldrig är motsats till alltid, tvingas med kunna, sänka med höja, arbete i viss mån med kunskap, pris med värde. Dessutom är meningarna rytmiska med lika många fraseringar på båda sidor kommatecknet. Våra hjärnor gillar sånt.

Sedan har vi det jag redan varit inne på – när man väljer ord som låter likadant antingen genom att de börjar på samma sätt eller att de rimmar (allitteration och assonans) för att det vi sätter ihop associeras ihop: ”Svenska företag är inte särintressen i väntan på nästa skattesänkning. De kräver samverkan, därför att de vet Sverige säkraste sanning: Vi kan aldrig bli billigast. Men om vi samarbetar kan vi bli bäst.” Notera även hur billigast och bäst rimmar samtidigt som de trycker på varandras motsatser. Våra hjärnor gillar det med.

Några andra mönster är anafor, epifor, symploke, trikolon och klimax. Vi tar det på en gång: ”Och att möta hat, hot, våld och förnedring, leva med en ständig rädsla, en tvångsmässig blick över axeln – det ska ingen människa behöva göra.
Att lära sig att tveka inför sina egna åsikter, kritisera sin egen kropp – det ska ingen människa behöva lära.
Att du ser platser och poster förvägras dig, bara på grund av andras normer – det ska ingen människa behöva känna.” Det är tre meningar (trikolon) som börjar på liknande sätt (anafor) och slutar på liknande sätt (epifor) (båda två ihop skapar stilfiguren symploke). Jag gillar att meningssluten går från göra till lära och känna.

Och, bara för att jag kan: ”För ett barn blir det en otrygghet: Inte sedd under samlingen. Ensam vid gungan, igen. För en förälder blir det en oro. För förskolepersonalen: en frustration. För samhället – är det en skam!” Det som intresserar mig är hur klimaxet byggs från det lilla barnets otrygghet, via (ett steg upp i samhällets hierarki) föräldrarnas oro, till förskolepersonalens (ännu ett steg upp från barnet) frustration för att landa i samhällets (den ultimata toppen) skam.

Vad det handlar om är egentligen att vår hjärna gillar mönster. Och detta tal är proppfullt med mönster. Kanske lite för många för att upplevas som skrivet av arbetarkillen som nu vill leda landet. Eller inte.

Laddade ord.

Men framförallt handlar formuleringarna om att använda positivt laddade ord när Socialdemokraterna och deras politik behandlas och således kraftigt negativt laddade ord om regeringen i allmänhet och moderaterna i synnerhet.

Jag listar lite för att underbygga min poäng …

plus: modet, beslutsamheten, lysande, idealiskt, innerligt, potential, riva, familj, kärlek, samarbete, respekt, modern, solidaritet, uppmuntrande, lycka, samverkan, gemensamma, investera, varandra, kompetens, hopp, löfte, kunskapstörst, spricka ut, friheten …

minus: förbannat, uppdelade, arbetslöshet, brast, adjö, konservativa, förakt, främlingsskap, särintressen, skattesänkning, skär ned, skena, påhopp, vinstjakt, tolerans, otrygghet, oro, frustration, skam.

Slutkommentar.

Jag brukar alltid fråga folk efter talet, direkt innan de lämnat Almedalen, vad de minns av vad som nyss sagts. Igår ”ringde klockor” och ”han talade om jämställdhet och skola”. Ja. Och försvaret, utrikespolitiken, sin oro över övergrepp i Syrien och Irak, Kongo och Nigeria. Det kommer du inte ihåg? Nej. Han bara nämnde det i ett flöde tillsammans med mycket annats som sedan avslutades med ännu ett abstrakt stycke: ”Det är inte en fråga om antingen eller. Utan både och. Sveriges röst ska höras i hela världen. Starkare och klarare än idag. För den gemensamma säkerheten, för den internationella solidariteten,och för människans okränkbara värde och rätt.” 

Vad vill du att andra ska komma ihåg när du talat klart? Lägg mycket tid på det. Var konkret. Använd bilder och berättelser som ger gåshud eller fuktar ögonen extra mycket. Form bär budskap och igår försökte Socialdemokraterna med Stefan Löfven i spetsen att bära alltför mycket i alltför liten form.

Ser fram emot nästa gång gör Camilla

Gillar du inlägget? Klicka på hjärtat och hjälp mig sedan att sprida det till fler!

Gilla Retorikiska på Facebook!Följ Retorikiska på twitter!

Och vill du höra mer och fler retoriska analyser av Stefan Löfvens partiledartal i Almedalen 2014 rekommenderar jag Retorikiska podden som vi spelade in i morse med Socialdemokraternas valledare tillika kommunikationsstrateg Jan Larsson.

Jag vill lyssna på #retpod!

2 Comments

  • Patrik Löwendahl skriver:

    Jag tycker talet var uppfriskande. Temat var vision, ett samtal om vilket Sverige Socialdemokraterna vill ha. Borta var ”mer i plånboken” och publikfriande detaljfrågor. Han gav sin vision om hur samhället skall hålla ihop, från barn till pensionär. De breda dragen.

    När hade vi ett sådant tal senast? När vågade något parti släppa diskussionen om nästa budget?

    Detär nog innan valet 2006 i alla fall.

    • Camilla Eriksson skriver:

      Tack för dina tankar Patrik! Jag håller helt med om att talet var det man brukar kalla för ideologiskt. Och jag finner, liksom du, att det är intressant att Socialdemokraterna väljer att tidigarelägga sin strategi att lyfta egna frågor istället för att underminera Moderaterna. Jag tror dock att om de hade öka konkretionen i visionen hade den varit mer lättillgänglig. Den som lever får se. Kanske redan i augusti.
      Knattrar Camilla

Leave a Reply

Your email address will not be published.