Vi hade en stolt svensk tradition där människorna vid makten (läs män, jag försökte bara var politiskt korrekt) bemödade sig med att förbereda känsloväckande, väl underbyggda anföranden. Olof Palme var en av dem.
Ju fler tal, radioframträdanden och tv-debatter jag ser på i efterskott desto mer förstår jag Palmes storhet.
Jag minns, som i princip alla andra i minnesbar ålder, exakt var jag befann mig och vad jag gjorde när jag fick veta att Palme var död. Jag minns även hur de vuxna i min omgivning reagerade. Sverige var i landssorg.
Dagens politiker, med mycket få undantag, är inte ens i närheten av Palmes storhet som retoriker. Det i sig är beklämmande. För egentligen är det inte så svårt. Jag tror inte att dagens maktelit arbetar med mindre övertygelse än Palme gjorde. Jag tror inte heller att deras glöd är i falnande. Tvärtom. Däremot har de tappat den retoriska förmåga som var närvarande i dåtidens Sverige.
Hur du säger saker spelar roll. För ord är makt och ord förför. Fortfarande.
Som jag önskar att vi i årets valrörelse får se politiker som tar upp den i förtid tappade handsken. Om det är du – här får du lite inspiration från en av mästarna.
Gillar du mina tips om hur du kommunicerar bättre? Skulle du vilja att jag analyserade dina texter och gav dig återkoppling? Gå min distanskurs i retorikiska.
Gilla Retorikiska på Facebook!Följ Retorikiska på twitter!Förmedlar Camilla