Eftersom jag är inne i ett sjok av grammatiska åsiktsyttringar (särskrivning, punkt och punkterna, semikolon samt de eller dem) tänker jag idag ta mig an kommatecknet. Trogna läsare vet att jag inte är särskilt förtjust i det från början. Jag anser nämligen att det är lojt, lurigt och lustigt. Men om du ska använda det – gör det på rätt sätt.
Jag läser mycket, på nätet , i tidningar ,och i böcker,, och jag måste säga att det är främst här i cybervärlden som det blir fel. (Hur många fel noterade du i föregående mening? De är faktiska exempel tagna från texter jag nyligen stött på.)
1. Ett komma ska underlätta läsningen. Jag bryr mig inte om du följer alla grammatiska regler. Om du börjar komma upp i fyra kommatecken i en och samma mening är det bättre att börja om. Punkten är oftast din bästa vän.
2. Ett kommatecken placeras direkt efter sista ordet, utan mellanslag.
3. Efter kommatecknet införs ett mellanslag före ordet i nästa sats.
4. Kommatecken före konjunktioner (och, eller, men …)? Mellan huvudsatser? Ja: Två kommatecken per mening är helt okej, men det är fel att placera två kommatecken direkt efter varandra. Om du istället skriver bisatser som fogas ihop med bindeord (och, eller, men …) kommaterar du inte: Det är utmanande att skriva om konjunktioner och att skriva om kommatecken.
Notering: En huvudsats är en mening som kan stå för sig själv. En bisats blir inte förståelig på egen hand.
Ovanstående behandlar de fel som jag stör mig på mest. Det finns naturligtvis andra regler kring kommatering. Här kommer några till som är värda att följa.
5. Undvik satskommatering, dvs. att sätta kommatecken mellan två satser: Jag försöker, att förtydliga svenska grammatikregler, för att felen stör. Hör du pausen som uppstår i din hjärna vid varje kommatecken? Tänk om någon skulle tala på det sättet – skulle inte det bli rätt jobbigt att lyssna på?
6. Dels. Jag gillar inte kommatecken: Dels används det för många, dels används de för ofta.
7. Parentetiska inskott. Ibland använder jag kommatecknet istället för en parentes, du vet precis vad jag menar, för att få till lite biosnack i min text. I övrigt håller jag mig undan.
Punkterar Camilla
Tack!
Bra skrivet! Äntligen en vettig person!
Då jag gick på Tekniska Gymnasiet för 60 år sedan hade vi en journalist på Expressen som lärare i svenska. Hon var helt suverän. Hon gav oss valet att kommentera efter gamla språkregler eller övergå till ”Expressenkommatering”, som innebar att totalt strunta reglerna och kommatera där det ”kändes” bra.
Det var en otrolig befrielse – som att släppas ut ur en språklig bur, och svinga sig upp mot den blå himlen.
Hon lärde oss även att känna in språkrytmen. En text är som musik. En bra skriven text har en rytm, och den måste man känna in om man vill bli en framgångsrik författare inom skönlitteratur. Vissa ord passar bara inte ihop, det blir stötigt och disharmoniskt. Man behöver även skapa en harmoni genom att växla mellan långa och korta meningar. Det är något man känner in.
Att författa skönlitteratur är i hög grad en omedveten process. Jag vill ge ett intressant exempel. Långa ord är ord med 6 eller fler bokstäver. Då vi använder många långa ord i en mening, förlänger vi automatiskt denna mening med ett antal korta ord för att det ska bli flyt. En kort mening innehåller få långa ord.
Jag har haft ett dataprogram som analyserar texter genom att räkna antal ord i mening och dividera med antal långa ord (6 eller fler bokstäver). Varje mening har sin kvot som ger en punkt i ett diagram, och punkterna följer en kurva. Kurvan har olika utseende för olika författare och karaktär av text, t.ex. lättläst , byråkratisk, formell och pompös stil.
I dataprogrammet klippte jag in texter från ett tiotal nobelpristagare i litteratur. Samtliga texter låg utmed samma kurva eller strax intill. Jag är helt säker på att de medvetet inte har en aning om detta fenomen. Jag kan inte säga vem som får nobelpriset i litteratur, men jag kan tala om vem som sannolikt aldrig kan få det.
Tack för dina tankar Lennart! Jag håller helt med dig – språket och därigenom texten är en rytm, ett musikaliskt verk där stilnivån och tonaliteten är melodin. Och vad spännande med din språkliga analys. Den pratar jag gärna mer om med dig! Hälsar Camilla