Jag blir så lycklig när reklam verkligen fångar ögonblicket. Detta är ett sådant exempel.
Tidigare i veckan stod rulltrapporna på vissa stationer i Stockholm stilla p.g.a. olycksrisk. Vid Östermalmstorg där jag skulle upp räknade jag till 176 trappsteg.
Perfekt! tänkte den obotliga optimisten; vardagsträning. Och så trampade jag på. Väl uppe möttes jag av kexchokladreklamen ovan. Och kunde inte låta bli att le. För det är klart att de allra flesta som makat sig uppför trapporna tänkt tanken att det var ansträngning utöver det vanliga.
Helt ärligt tror jag inte många blev särskilt lyckliga över den påtvingade exercisen. Kanske föll de för reklamen. Vad tror du?Kexchokladreklamen är ett ypperligt exempel där syfte, målgrupp, budskap, avsändare och sammanhang bildar en tajt gruppering. Formen bär budskapet. Och föga förvånande går undertecknad igång på det. Varje gång.
Konstaterar Camilla som spanar på reklam, PR och alla annan omedveten och ofrånkomlig kommunikation utifrån ett retoriskt, semiotiskt och kommunikationspsykologiskt perspektiv varje dag i hundra dagar framöver i #blogg100. Häng med!
Gillar du inlägget? Klicka på hjärtat (okopplat räkneverk) och hjälp mig sedan att sprida det till fler!
Gilla Retorikiska på Facebook!Följ Retorikiska på twitter!
Säkerställ att du inte missar något! Gör som närmare tusen andra och skriv upp dig på nyhetsbrevet längst ned på sajten. Har du tur får du ett mejl fullspäckat med retoriska, semiotiska och kommunikationspsykologiska tankar och tips varje månad. (Och jag lovar att din mejl inte kommer att användas för något annat ändamål eller någon annan avsändare.)
One Comment